Aftonbladet – 19 december 1868, sida 2

Jag medför underrättelse från er hustru, mr Templemore; — hon är död. Det är inte sannt!, svarade mr Templemore i uppbragt ton, i det han nu för första gången yttrade sig. Hon är död, forttor John Luan envist. Ni har dödat henne, kom ihåg det. Nitog henne till ert hus såsom en ung oskyldig och lyeklig flicka, och ni har vanärat henne — jag känner nu alltsammans — ni beröfvade henne hennes goda namn, henpes själs frid och slutligen hennes lif. — kom ihåg att jag Isäger er det! Er hustru är död! När och huru dog hon? Det får ni aldrig veta at mig. Hon dog förtviflans rysliga död. Så mycket kan jag säga, er. a Jag trotsar er att kunna bevisa det!, sade mr Templemore, darrande af våldsam rörelse. Jag ämnar alllrig försöka göra det, SVårade John Luan med ett kallt, strängt 1eende. Hon har varit död i två månader, och itvå månader har jag vetat det, men jag har inte sagt ett ord eller gifvit den ringaste vink derom. Tror ni att jag skulle vilja hjelpa er, er, hennes mördare, tilllycka och frihet? Tror ni att något bistånd från min sida skall sätta er i stånd att gifta er med Florence Gale? Nej — död är hon; men ni skall aldrig bli i stånd att bevisa det. Ni skall aldrig bli i tillfälle att njata er frihet. Om ni verkligen tviflar derpå, så skall ni gerna få fortfara att tvifla, och må detta bli ert straff. Och om ni inte tviflar, så skall ni dock bli straffad på det sätt, att vi alvertyg tr, tillade John) Luan, i hen säg stad in i hans anu-l. iigte, skall jag få min hämd.n . Er hämd, dertöre att Dora älskade mig) varade mr Templemore med liflig förtry