Aftonbladet – 19 december 1868, sida 2

sig vid ena ändan af bron, och vid den andra utbreder sig Place de la Concorde med sina åtta statyer af Frankrikes förnämsta städer och med sina bronsfontäner och den gamla egyptiska obelisken. Det var fullmåne, och qvällen var både ljus och lugn. Återskenet af lyktorna, som brunno på de aflägsna broarna, skälfde knappast i den lugna flodens vatten. Mr Templemore betraktade det medan han vandrade fram och tillbaka på bron, och kämpade mot den grymme frestare, som oupphörligt hviskade till ionom: Tänk om det verkligen skulle vara sannt! Det är märkvärdigt huru förhatliga liflösa, oskyldiga föremål kunna blifva en, då man är 1 en sådan sinnesstämning, som den i hvilken mr Templemore nu var, Hvarje gång han kom tillbaka till det omnämnda palatset och. såg statyerna af Sully, VAguesseau, PHopital och Colbert; som så lugnt stå på vakt vid byggnadens breda port, kände han ett slags bitterhet öfver deras stillhet och oförändrade ställning, öfver denna graflika frid, som så länge hade tillhört dem och nu ad vara ötverflyttad till deras stennider. Efter en stund kände han att han icke längre kunde uthärda det. Han lemnade bron och vände in i den långa alle, som följer flodens lopp. Den var en grön vildmark i de dagar då drottning Auna af Österrike var glad och ung och kallas för hennes skull ännu i dag Cours de la Reine. Han genomgick åter aftonens sorgliga historia, och likheten mellan Dora och fotografien tycktes försvinna ju mera han tänkte derpå. Var icke Nanettes emalj likDora? Hade icke len unga skådespelerskan äfven erinrat hoom om henne? Hvad hade väl således i let hela denna likhet att betyda? Allt fter som lugnet återvände i hans själ,