betraktat denna dystra utsigt? Hade bon legat här och grubblat om den oförrätt som blifvit henne tillfogad, tilldess hon den heta morgonen steg upp för att göra ett slut på alltsammans? Ö, hvilken förfärli riig tanke! Det är ett trefligt rum, sir, sade värdinnan helt gladt. Det är vackert och luttigt. Men likväl torde en anmärkning kunna göras mot det, svarade mr Templemore. Hvad skulle det vara, sir? var det hastiga svaret. i vet nog hvad jag menar. a, jag förstår — för dot stackars fruntimrets skull. Men hon gjorde det inte här, sir. Hon blef inte en gång förd hit Hon talade derom i en hvardaglig, affärsmessig ton, som i hög grad plagade honom. Han kunde icko uthärda längre. Han öppnade sin plånbok och tog fram ett papper, som innehöll en Jock a Doras hår. lön dag, rr Ten tv ÖTMaA SID fästmö att. mottaga en present af honom, och hon lö med det stolta, melankoliska svaret: hHvad kan jag väl ge dig i stället, Richard ? hade han lyftat på en af hennes Hockar och sagt med ett leende: Du kan ju ge migen bit af den här, — Har är alltför dyrbart, svarade Dora skalkaktigt. Mr Templemore,: som visste att ett fruntimmers lockar icke alltid äro hennes egna, blef en smula förlägen. Dora skrattade; men mrs ; Courtenay löste upp det blåa band, som höll dem samlade i nacken, lät sin dotters långa rika hår flöda fritt ned utför hennes axlar och klippte hastigt af en af dem, som hon triumforande lade i mr Templemores hand. Nu var det Doras tur att se förlägen ut och hans att le. J (Forts, följer.)