rande generationen, Spruckna mahognybyråar, haltande spelbord, med den gröna bojen halft bortrifven, urblekta, konstgjorda blommor i simpla porslinsvaser under dammiga glaskupor samt granna små, förgyllda klockor — allt. så fver Men så hvard retedde voro, de dock syn; ty de berättade om hus, der allt var skingradt och förstördt, och berättade det, utan att sprida det förflutnas mildrande behag der Mt Templemorge ide in i boden. En stor, fet, medelålders qvinna kom fram och frågade hvad han önskade. Ni har ett möbleradt rum att hyra, sade han, låt mig få se det Den här vägen six och lemnande boden i ett barns vård, visade hon honom upp för en mörk, brant trappa in i en liten mörk sängkammare; som i trots af dagens hetia kändes sällsamt kylg--Hurs--k: det sig att dessa ställen ära sig lika öfver allt i verlden? Hvarföre bära de alla samma kalla, otroliga prägel, som man genast märker, om än klimatet och sederna äro olika? Mr Templemore såg sig omkring; men den ti: a nötssängen, byrån och toilettbordet honom ej någon historia, Alltsammans var drägligt renligt och irligt otrefligt. Han gick till tres och öppnade det. Nedanlåg en liten gård. Den grönaktiga fären på stenarne, med hvilka den var stouagd, antydde en ständig fuktighet. Pa hög, len pump stod b Några blommor, nu vissaade af brist k luft, ha mma, Gud vet hvarföre. g besatta med fönster, instängde gården och gaf den utseende af en brunn. Mr Templemore stängde till fönstret med en lätt rysning, Var det möjligt att hennes ögon hade