TTT NERE ennen I Iden gamla likgiltighetens positioner, bör detta .hvarken i innehåll eller form, och än mindre lomdöme, vore den lättaste sak; men vi inutländska, normativa öfversättningar. Irevs och presbyter med prest, det senare ordet presbyter alldeles riktigt med ålderman Irarkiska andan fått sådan makt med våra Ireformatorer, att ordet ändrades till prest, hvarigenom ock apostelen Petrus kommer att I kalla sig sjelf prest! Alltsedan har detta falIsarium stått qvar i vår kyrkobibel och äfI denna manöver utfördes med sådant sla f, att I dels med prester, dels med äldste, största delen, om en sorgli liknöjdhet för det stora verkets fullföljane till ett ändamälsenligt slut. Att äfven det så hög t koservativa kyrkomötet, hvars flesta ledamter voro komiterades personliga beundrar och vänner, med så stor majoritet och så liig diskussion afslog det ifrågasatta obetingale erkännandet af komittns grundsatser,, sar ett faktum af ej ringa vigt och hvilket 4 borde kunna annat än djupt öfvertyga kaniten om nödvändigheten att intaga en annan ståndpunkt för öfversättningsarbetet Härvid bör och erkännas, att komitens !: fiesta närvarande ledamöter sannt frisinnadt och utan något envist fasthängande af, tilll stor del före deras i: i komiten, fastställda grundsatser välvilligt lyssnade till gjorda anmärkningar och visade ett tillmötesgående, som innebär goda förhoppningar för framtiden. Blott några enstaka röster ville envisas med att taga komitins parti på ett sätt, som komitens egna ldamöter högsinnadt afböjde. Så t. ex. villeman försvara gvarståendet af det förfalskade stillet 1 Joh. 5: 7,8 (Tre äro de som vittna)med den uppgiften, att, är komiterades öfversättning utkom, vore ej här i landet känd den Sinaitiska kodex, hvari dessa ord saknades. Ett högst egendom inkast, enär denna förfalskning var fullt känd och bevisad långt innan Sinaiticus upptäcktes, hvilken för öfrigt blott ytterligare bekräftade hvad man redan förut fullel insett. Så har hos oss erkebiskop Wallin redan 1839 förklaret detta ställe understucket ) och alldeles utelemnat det i sin öfversättn Också ville på kyrkomötet komitöns ledamöter alls ej befatta sig med denna snöda undflykt. Erkebiskop Reuterdahl förklarade med sin vanliga bonhommie och utan att taga ringaste humör, att bär otvifvel ett fel, som borde s; då stö rades, hade han varit på visitationsres aflägsen landsort. I samma anda yttrade sig domprosten Torbn. Han hade vid tillfället varit i Tyskland. Det märkligaste härvid är, att komitens styrpinne, domprosten Knös, i Upsala akad. ärsskrift 1861, sagt sig ganska väl känna förhållandet med Sinaiticus (och om vi ej missminna oss hade Knös redan förut i Upsalaposten redogjort för det anmärk Tdaste i denna kodex), men ej ansett lämpligt att låta sådana upptäckter få något inflytande på en kyrkobibel. Och det var ej enda gången Knös ansåg en sådan kyrklig humbug nödig och nyttig i bibelkomitens tjenst. Lika öppet anger han som ett fel i gamla kyrkobibeln, att der ejl blott det grekiska ordet gehenna blifvit öfö versatt med helvete, utan äfven ordet hades, som dock rätteligen helt enkelt betyder dödsrike; men ehuru han sjelf påpekar detta som ett fel, säger han sig dock med fullt uppsåt bibehålla samma fel i proföfversättningen, för att ej oroa församlingen med nyheter. Uppriktigheten i dessa bekännelser förtjenar allt erkännande, men icke så afsigten, hvilken tvärtom är ett af de sorgligaste bevisen på de grundsatser, hvilka senare åren ledt komiten. Detta jemte en annan komiteledamots förkunnande inför Upsala stifts restmöte, att det ej går an att lemnai folkets hand en riktig öfversättning af bibeln, har i :ela landet så djupt nedsatt denna komite, att tilliten till densamma blir ganska svår att återvinna och att de starka försäkringarne vid kyrkomötet om framtida sänning och trohöt visserligen voro väl behöfliga. Hvad ofvannämnde ledamot från prestmötet beträffar, ha vi dock anledning förmoda, att han varit en af komitens verksammasto, nyttigaste och in praxi mest om sanning och trohet nitälskande ledamöter. Att dock etter allt detta allmänhetens ög mera äro skarpt fästade på komitens åtgöranden är otvifvelaktigt. En sådan uppmärksamhet var ock högst nödvändig efter den reaktionära dvala, som under allmänhetens glömska åkommit och åver åväl bi komitån som flera andra kyr heter. Pressen har äfven att i detta erkänna en af sina svåraste försummelser; och än i dag hörer man en och annan efterblifven organ yttra, att pressen ej bör i om bord med religiösa frågor. F n denna gr.ndsats star nu klar för allas ögon; och om åtskilliga tidningar ännu stå qvar i endast vara en så mycket starkare sporr de öfriga att fullgöra sinajskyldigheter inom detta -mråde. i Bedröfligt är att se, hirusom bibel tens senare öfversättningar i flera afs äro försämringar och baksteg från de äldre, och att denna snart hundraåriga komitt, som i arvoden kostat öfver 100,060 rdr och påkallat så många af dess ledamöters tjenstledighet från sina egentliga betattningar i rikets tjenst, ej kunnat åstadkomma något i sanhing och trohet jemförligt med hvad enskilda personer åstadkommit utan hvarken anslag eller tjenstledigheter, t. ex. Thomander och de män, som besörjt Fosterlandsstiftelsens bibelöfversättning, hvilkas verk alltid och af alla måste rådfrågas, så snart forskning uppstår om ett bibelspråks verkliga lydelse, hvarvid såväl kyrkobibeln som profversättningen betydligt träda i bakgrunden för det allmänna omdömet. Att i detalj bevisa rättmätigheten af detta skränka oss här att blott belysa tre hufvudgrupper, deri nyaste proföfversättningen står fullkomligt i skuggan bredvid de äldre samt Thomanders och Fosterlandsstiftelsens; 1. Proföfversättningen gör ingen skilnad på de grekiska orden daimonion och diabolos, utan återger, oriktigt och mot alla godkända filologer, dem begge med djefvul. 2. Likaså återges med helvete, de båda grekiska orden gehenna och hades, det senare alldeles oriktigt och i strid med alla inoch 3. Ötversättas begge grekiska orden hiealldeles orätt och medförande de största förvillelser. I vår första öfversättning af 1526 tolkades (eller äldste); men 1541 hade redan den hieven åter införts i vår senare proföfversättning, ehuru det redan rättats i 1780 års. Och t. ex. i 15 kap. Apostlagerningarne af vår kyrkobibel står på två ställen aposilarne och presterna och på ett ställe apostlarne och de äldsta,, ehuru i grundtexten samma ord förekommer för det som här återgetts Konungen har i dag på förmiddagen hållit statsråd. — ArAanesdakaratinnar. Konungen af