STOCKHOLM den 18 Dec, Bibelkommissionens proföfversättning. IL Att komittas öfversättning af gamla testamentet, genom de senast tillkomna ledamöterna, har ett företräde framför öfversättningen af det nya, bör tacksamt erkännas; men äfven i den förra qvarstå åtskilliga af de anmärkta bristerna, och lärer arbetet ej kunna vinna ett allmännare gillande, förrän komiten en gång för alla fullt besluter sig att noggrannt följa instruktionen och lemna en öfversättning på nu brukligt och fullt begripligt språk. Att i vår svenska bibel vilja ha ett till en del dödt, till en del lefvande språk, är ungefär som att vilja det menniskan skulle gå halfsofvande eller halfmedveten genom litvet. Eller skulle man ha en särskild syntax och ordbok, en särskild stafningsoch formlära för svenskan i bibeln, olika dem för språket i allmänhet? Och hvem kan uppgöra eller fastställa måttet och gränsen för det föråldrade språkets inrymmande i en ny svensk bibelsöfversättning? Hur skola dessa bestämmas? Man kommer in i en labyrint af olika, ensidiga tycken. Den ene vill ha mer, den andre mindre, den tredje en annan gammal tillsats i blandningen, 0. s. v. i oändlighet, hvarmed omsider ingen enda finner sig nöjd, så snart man afviker från det nuvarande språket och ej låter det vara oblandadt och oförfuskadt. Det vore högst önskligt och för sakens bringande till ett godt och fortskyndadt slut af stor vigt, om lektor Hazelius, som i Upsala litterära Tidskrift lemnat en så omfattande och uttömmande kritik öfver nya testamentets öfversättning, äfven hade tillfälle att öfver gamla testamentets proföfversättning snart lemna en lika fullhaltig granskning; och för komiten voredet visserligen en hedrandeoch om sann liberalitet vittnande handling, om den ville föreslå denne mans adjungerande i komiten, hvilkens granskning blifvit med så tacksamt erkännande upptagen i hela landet. En komiteledamots vid kyrkomötet med emfas fiere gånger upprepade yttrande, att sanning och irohet skulle hädanefter bli komitens enda ledstjerna vid öfversättningen, ulle derigenom tå en ökad betydelse. Det är icke ofta man auträffar en så i det allmänna och speciella af en sak dokumenterad och intresserad person, som denne man visat g vara för syenska bibelverket. Emellertid kan hr Hazelii fortsatta litterära verksamhet äfven utom komitön bli af stor betydelse; och det är af så mycket större vigt att få na hans fortfarande uppmärksamhet på denna stora nationalsak, som, med undantag af ap: la teol. fakultets yttrande i frågan, hvilket för sina sakrika upplysningar förtjenade att offentliggöras t i on af de iitterira tidskrifterna, öfriga vederbörandes officiel anden vittna till