Aftonbladet – 17 december 1868, sida 4

Pegasus, Styckena 2 vers a Karl Johan Ekeblad. sMenniskan gör så godt hon kan, men icke som hon vill Under denna titel har från trycket utkommit första delen af samlade dikter utaj undertecknad, hästslagtare i Stockholm; den innehåller följande 27 poemer: Till Mahomet Sadik Pacha. Sabbaten på hafvet. En dröm. Svenske bonddrängen. Till Ungerns folk år 1848, Den fn fanbäraren. Min hustru och min sabel. Kungen och hans trotjenare, Arthur Görgey vid Vilagos. Liqvid för Sönderborg. Svenske bond. Carl XIL:tes stod. Gula gardet. Krymplingen och dansösen. in mö. Djurgården nattetid. intero. Ynglingens sång. Till J.A; på hans bröllopsdag. Kyssen. Min flamma. t Ferrandos sång om Örmesinda. Pepita i sal . Skarpskytte: Konung Og Vid illamination för konung Oscar Glädje öfver Sverge. Som prof på arbetets innehåll meddelas poemet: Glädje öfver Sverge. Ett bättre land på hela jorden ;j finns, är gamla Svea land, Ty ljus och frihet bo i norden, Så länge, som mot jernmängd strand Med mörkblå vågor hafvet rullar, Och malmrikt berg ger stål till svärd, Vi skydda fädrens ättekullar Om det ock vore mot en verid. Hyar låga hjertan, som i norden, ör ära, kung och fosterbygd? Hvar smärt, högbarmad finns på jorden En mö, så varm för tro och dygd, Som Sverges undersköna tärnor Med guldgult hår och ögon blå, Och väna så, som nattens stjernor Då de kring Carlavagnen gå? Hvar finns ett land med fjell och dalar, Med skogars ram kring stålblå ström, Der rosens doft om kärlek talar, Der trastep slår sin drill så öm, Som vårt, der nordanstormen brusar, Der hafvet fädrens drapa slår Mot stranden, der som vestan susar Så mildt som förr i. Edens vår? Och hvilket land har väl en saga, Som är som Sveas häfder skön? Men skulle ovän vilja taga år äras lager, rik och fön Att blöda under blågul fana Då gladt vår stolta ungdom går, Och: segerrikt på ärans bana Kung Carl i spetsen för oss står. En sköldborg kring den ädle bjelten Af brödrafolkens hjertan står. Skarpt är det svärd vid våra bälten; i le, om faran mot oss går. Ej efter Örnens hot vi fr! ga, Ty Sveas borg vi än ej mist, Den är dess söners bjeltelåga, Ej Narwa glömmer han sen sist. Låt mot oss fösas fega slafvar, Ty frihet ger oss kraft och mod; Till värn för våra fäders grafvar Vi hänryckt offra gods och blod. Hur skönt, att dö för fosterjorden Som segrare på ärans fält, Der mellan fjellen högt i norden Sin fana friheten har ställt. Orsaken, hvarför jag utgifvit denna diktsamling, att jag, uti huset n:r 3 Trädgårdsgatan härdes, sedan den 10 sistlidne Oktober uppsatt en tinrättning, som har till syfte såväl att under NN tr SEEN RR KR TN NR RNE RR RR FH ÖA