Aftonbladet – 17 december 1868, sida 3

tillbaka på den till liqvid lemnade slanten, sträckt sig öfver disken och med en knif riktat ett fugg åt hennes hufvud, men hvilket hugg, enär hon tid märkt tilltaget och böjt sig undan, endast träf-. fat handens firade, der hon erhöll en lindrigare skåra af en half tums längd. På hennes rop om bjelp hade karlen, hvilken låtit dörren stå öppen, skyndsamt aflägsnat sig. Den djerfva våldsverkas ren beskrifves såsom varande ett par och tjugu år gammal, med medelmåttig längd, spenslig växt, låbglägdt, magert, skägglöst ansigte och ljust, striigt hår samt ladd 1 mössa och sjömanskavaj, åda af mörkt tyg. Tvist om en ankbonde. På rådhusrättens sjette afdelning förekom sistlidne lördag följande vigtiga tvist. Tvenhe gfanhar, båda med namnet Pettersson, och boende i närheten af cgendomen Claes på Hörnetv, hvilka ega hvarjebanda fjäderfä, deribland några ankor, hafva råkat i en brinnande rocess om en på villovägar kommen ankbonde, vilken bådå pärterna påstå vara sin tillhörighet. Ingendera vill gifva efter. Man resonnerade och cotra om saken, och den ena parten föreslog slutligen, att tvistens slitande skulle öfverlemnas åt ankbonden sjelf. Man skulle nemligen taga denne och ställa honom på vägen midt emellan ärterhas ahkhus samt låta honom få fritt spatsera till hvilketdera han behagade, livarefter han skulle blifva dens tillhörighet, till hvilkens ankhus han begifvit sig. På detta förslag ville den andra parten ej ingå, utan ansåg säkrare att förebringa annm bevisning, hvarför det högvigtiga målet uppsköts, — Fanjunkaren Fricks rånare håt nu vid här radsrätten undergått ransakning. Han bekände öps et och, som det ville synas, sanningsenligt hela förloppet och hade hufvudsakligast till sitt försvar jatt ahäraga ct husbonden på så sätt sjelf varit I vållande till katastrofen att lat bjudit honom på icke mindre än 7 stycken supar, hvilka skänkte honom det rus, som sålunda blef vållande till olyckan; HÄN fn Frick är emellertid ännu icke så ålerStälld från det honom öfvergångna våldet, att han sjelf kunnat inställa sig inför rätten. (KORR, FR, I. TERRI ORT TRO IKE