Aftonbladet – 17 december 1868, sida 2

telse, det vill säga om det fanns någonting att meddela underrättelse om. Det tjenade till ingenting att envisas, och m more, som 1 hemlighet brann af fö och otålighet, måste dock underkasta sig och taga afsked. Han väntade i två dagar, men det kom: icke någon monsieur Durand. Det komicke något bud eller bref, som kunde dämpa den feber i hvilken han lefde. På aftonen den andra dagen gick mr Templemore, som icke hade lemnat sitt rum, utistaden, men kunde icke stanna ute merän några få minuter. Han återvände lika ifrig som om han hade varit borta på en lång resa och väntade nyheter vid sin återkomst. Han trädde in i portvaktens rum, betraktade honom forskande och sade: Inte något bref? Inte till monsieur. Oech inte nägot bud? 3 Nej, ingenting sådant, monsiceur, tillade portvakten helt stött, ni har ju inte varit ute mer än i fem minuter. Jag frågade inte huru länge jag varit uter, svarade mr Templmore, nästan med förbittring i sin min, som högligen sårade denne höge funktionär; och måhända okunnig om det hvassa i sitt svar, gick mr Templemore tillbaka upp på sitt rum. Jag måste åter upptaga efterforskningarne på egen hand, tänkte han, medan han gick fram och tillbaka i rummet, äfven om jag iter skulle bli narrad att löpa som en toker. fterforskningarne skola förströ mig, men denna väntan och ovisshet kunna göra mig vansinnig. Just som han kom till denna slutsats, hörde han en knackning på sin dörr. Stig in, sade han, och hans hjerta började genast att klappa, hvarken af hopp