Aftonbladet – 17 december 1868, sida 2

hade rest fill England. Han begaf sig genast efter henne; men kom fram till jernbanstationen tio minuter efter tågets afgång. Han tog ett extratåg, men samma otur förföljde honom. Tåget blef uppehållet i två timmar, och då mr Templemore kom fram till Boulogne, kunde han från bron se de sista rökmolnen af en ångbåt vid horisonten. Mrs Foster var enligt all sannolikhet ombord. Detta var endast det första steg i en envis förföljelse, som slutade med en fullständig missräkning. I flera veckor var mr Templemore på spår efter mrs Foster; men derefter försvann hon plötsligt och stod icke vidare att fiona. Var hon verkligen Dora? Han visste det icke rätt, han visste ingenting, och ingenting kunde han heller få veta. Om hans hustru hade sjurkit ned i jorden, hade hon knappast kunnat vara mera spårlöst försvunnen. Ingen lefvande varelse visste Dågonting om henne, ingen-hadesett henne, ingen tycktes ens ha känt henne. Det var som om detta väsen, som hade varit honom så dyrbart, endast hade funnits till för honom; ty han kunde icke finna ringaste spår till att hon saknades någonstädes, Dora var glömd i samma ögonblick som hon var försvunnen. Trött och nedslagen återvände mr Templemore till Paris, och strax innan han begaf sig till sitt hotell, gjorde han åter ett besök hos den höge embetsmannen; men denne herre var för ögonblicket icke i staden, och i hans ställe träffade mr Templemore på en nervös hten man, som iugenting visste, som ingenting ville säga och som tydligen var högst ifrig att få slippa sin gä Han skulle öfverlemna rand; Durand kände helt säkert till alltsammans; Durand skulle komma hem till mr. Templemore och meddela honom underrät