Aftonbladet – 16 december 1868, sida 2

vara norska skonerten Ertzåger, om 22 norska kommersläster, tillhörande hr H.: Kleberg i Stavanger och förd af kapten P. Johansen. Fartyget . hade den 5 eller 6 sistlidne November afgått från . Bergen med last af torrfisk till Stockholm. Lotsarne C. G. Engel (den yngre), P. A. Dahlström : och E. G. Carlsson samt tvenne tullvaktmästare : gingo i båt för att möta slupen, men kunde ej ro Xe ut, utan måste hålla under nordöstra udden af Ålandsskär. Lotsen J. G. Engel (den äldre) qvar-: stannade å skäret, för att meddelst signalering med lotsflaggan leda slupen in till rätta farvatt-. net. Slupen, som tycktes med möda kunna styras, ! kastades af de svåra brottsjöarne rått öfver undervattensgrunden Stapclsbådarne och Staplarne, : hvarefter ton sedermera styrdes rätt i land på östra udden af Ålandsskär. Klockan var då half : 1 på eftermiddagen. Kaptenen och en man afl besättningen vräktes af sjön öfverbord, i detsamina som slupen törnade. Den förre syntes aldrig mera till, men den senare kastades ånyo af sjön tillbaka : ombord å fartyget. IKocken Lars Larsen från Bergen försökte att från klyfvarbommen hoppa iland, men fick ej landfäöste, utan utfördes af sjön och omkom äfvenledes. De öfriga af besättningen stående af bäste man (styrman) Gregorius T stensen, danske matrosen Charles Theodor Owen och svenska jungmannen Johan Henrik Liljeros, : blefvo af lotsarne och tullbetjeningen efter mycken ansträndning räddade från vraket, hvilket begynte att gå i stycken under det att besättningen ännu var qvar ombord, En af besättningen hade l: blott underkläderna på sig; de två andra saknade! hufvudbonader och tröjor, när de kommo i land, men hafva af lotsarne blifvit försedda med kläder och föda, till dess de i söndags afton anlände till Dalarö. Af vraket är endast klyfvarbommen bergad. En del af masten med dess takling synes ännu ibland bränningarne. Omkring 40 lisp. torrfisk hafva flutit i land och bergats. Enligt såväl lotsarnes som den skeppsbrutna besättningens utsago är det isynnerhet genom: krönolotsen C. G. Engels (den yngre) rådighet och oförskräckthet, ,som det lyckades att rädda besättningen. Med en lina om lifvet sökte Engel, då sjön, drog tillbaka från stranden efter att hafva brutit sitt skum högt upp på land, att komma Slupen så nära, att en lina kunde kastas ombord. Flera gånger blef han af sjön omkullvrökt, men slutligen lyckades det honom att få kommunikation mellan slupen och land. Besättningen lofordar såväl !otsarnes som tullbetjeningens handlingssätt och kan ej finna ord för sin tacksamhet. Den räddade besättningen anlände i går hit till hufvudstaden. . . Styrmannen å slupen Båger, att slupen måste hålla rätt åt latyd, emedan den var så läck, att man fruktade det han skulle sjunka. De visste ej ombord, att några menniskor funnos på Hufvudskär förrän de voro helt nära, Först då obscrverade man att skäret var bebodt. I Såsom bevis på styrkan af deta våldsamma storm må anföras, att rånima dag inkom till Landsort skonorten Naihalia, förd af kapten F.R. Jonsson, hemma här i Stockholm, på resa från Oporto och hit med styckegods (redan uppkommen) och kunde, oaktadt lotskuttern var ute, ej erhålla lots . ombord, utan måste länsa till Elfsnabbsbanken, der skonerten ankrade för båda ankarne på 2Å famnars vatten, Åfvenledes inkom vid satiima tid, utan att kunna erhålla lots, skoierten Petrus, förd af kapten A. Lindström, på resa från Carlskrona till Wätö i Roslegen. Skonerten inkom till Elfsnabbens hamn, hvarifrån den sedan fick vägvisare till Dalarö; Db ngäende barkskeppet Nordstjernans skeppsbrott vid Häfringe natten till den 1 dennos, kar tsar erhållit nedanstående ytterligare underrätSkeppet, som afseglade från London den 3 dennes och passerade Öresund den 7, hade haft sigte af Ölend och låg under 7 timmars tid bi med!. vigte af Häradskärs fyr. KL 6 på morgonen den . 11 under den svåra storm, hvars sorgliga följder vi ofvan skildrat, höll skeppet af och satte kurs)! på Landsort. Sjön var hög och brytande, men ! strömmen måste hafva satt skeppet vestligt, eme-: dan en timine derefter observerades skyhöga brott , och bränningar, hvilka man ej kunde komma klar 3 å annat sätt än att försöka att hålla in emellan : lem, då skeppet kort derefter högg, förlorade : rodret och blet svårt läck. Vattnet ökades ha ! stigt i lastrummet, och man försökte att styra( skeppet med seglen, för att få det rätt emot land, 1 l j t E f men förgäfves. Båtarne gjordes genast klara. Ställningen var i högsta grad kritisk. Nödflagg tillsattes och lotskuttern kom ut. Med tillhjelp af lotsarne gjordes alla möjliga försök att få skeppet klart brotten och i lä om dem, men omöj ligt kunde detta lyckas. Man måste ankra, och omkring en half timme derefter sjönk Nordstjernan, med haifva märsstångerna ofvan vattnet. Befälhafvaren hade vid denna hemska syn svårt att. skiljas från sitt präktiga, fartyg, som var en uti märkt seglare, utan qvarstod ombord, tilldess vatt1 net gick honom upp till knäna, då han ändtligen ! nära på med våld måste af lotsarne räddas ifrån det sjunkande fartyget: l Enligt senare ingångna underrättelser från strandiingsstället har man i lördags från vraket bergat ! bramseglen och en del tågvirke af bramriggen, l som måste kapas. Resten af bramgodset skulle 1 bergas som i söndags. Äfven hur man hittat skep-4 pets slup. Af öfriga effekter hafva blifvit ber-, gade: storbåten, skeppsuret och en flagg. Samma 4 1 j f 1 ö i l 1 dag hade skeppet sjunkit ännu djupare, så att bramsalningarne voro endast 4 fot ofvan vattnet. Besättningen skulle såsom i förgår afsändas hit ! till Stockholm. i 4 I — Oroligheterna. Bland våldsamheter, som begingos af den väpnade styrkan mot fredliga medborgare under dagarne för Carl XIl:tes festen omnämnde vi, att en person utanför operahaset anfölls och sårades af en ridande patrull. Nämnde person, handlanden C; Th. Gältzau, har nu till justitieogp-S budsmannen jibgifvit en skrift, hvari efter en kort utredning at den makt och rätt, söm I enligt lag tillkommer civiloch militärmyn-9 dighet, vid inträffande uppror eller upplopp, ! samt under omförmälande att under dessaS dagar våld mot hr Gältzau utöfvats, slutligen yttras: t Under förutsättning, att sådant våld mot den 3 ofvan omförmälde läktaren blifvit af folkhopenr användt, att vapenmakt till dess skyddande be-; höfdes, och under antagande, att den civila myndigheten, innan vapenmakt användas, tre gånger ljudeligen i konungens namn befallt orostiftarne att skiljas, vid äfventyr att vapenmakt eljest komme att användas, är i alla fall alldeles uppenbart, att den väpnade styrkan blifvit använd vida ut-g ver den gräns, der den enligt lag kunnat anI), ändas, ty då till en början åtminstone lugnet enh dast var stördt på en enda punkt, nemligen vid den omförmälda läktaren, så egde vederbörande TY myndighet endast på denna punkt och till skydd för samma läktare att använda den väpnade styrv kan, hviken aldrig får användas mot landets egna! tj medborgare för annat ändamål eller på annat sätt p eller på någon annans befallning än föreskrifterna i 10 kap. strafflagen innehålla. : Då jag är sinnad beifra det våld som vid ifråh g le ; gavarande tillfälle öfvergått mig, har hos mig en betänklighet uppstått, huruvida, enär det icke kan vara min afsigt att ådraga de lifgardister, hvilka sannolikt på befallning af sitt befäl utöfvat våldet, bestraffning, jag bör vända mig mot vederbörande d civila myndighet, eller chefen för kongl. lifgardet till häst. Å ena sidan borde man väl kunna antaga, att den väpnade styrkan ej blifvit använd ti utan order af den civila myndigheten, men å den f; andra förefaller det mig nästan otroligt, att denna till den grad skulle missförstått sina rättigheter. Det är af denna anledning och en:r stadgandet 28 af den för justitieombudsmannen gallande instruktion ålägger justitieombudsmannen att för-) si nämligast beifra sådana af domare, embetsoch tjenstemän begågna fel, hvilka synas bereda en ullmän osäkerhet för medborgares rättigheter, som ag vänder mig till hr justiticombudsmannen, hvil8 ken ensam, i kraft af sitt embete, är berättigad )5S utt efterspana upphofsmannen till de begågna 0 råldsgerningarne, med begäran att hr justitieomd vudsmannen behagade affordra Stockholms stads r vivila styresman, hr öfverståthållaren förklaring, mruvida och på hvilka grunder han anbefällt de? vf den militära styrkan begågna våldsamheter. —T Rörelsen bland frälsebönderna i Skåne. Malmö Snällpost meddelar en med en mänod