Aftonbladet – 14 december 1868, sida 2

obetydlig penningsumma; han lemnar eller glömmer efter sig hundra franes på bordet i sitt rum, och med de orden, att han inte kommer att bli borta mer än tjugufyra timmar, stiger han upp i en fiacre, som han sjelf beställt, då han gick från sitt kontor, sin enskilda boning. Kusken visste sannolikt hvart han skulle köra honom; ty eburu portvakten stod uti porten och lyssnade, kunde han likväl inte höra att karlen fick någon tillsägelse om hvart han skulle köra. Från denna dag till i dag ha vi inte varit i stånd att få den ringaste upplysning om numro tre. Och vet ni hvem numro tre var, sir? frågade den höge embetsmannen, i det han reste sig upp och lade, handen på mr Templemores arm. Han var en af de förnämste på vårt telegrafkontor, samme man, på hvars förslag Casbllis telegrafapparat första gången användes till upptäckande af förbrytare Om den höge embetsmannen hade berättat mr Templemore allt detta för att dämpa hans ifver och förbereda Konom på stå, så hade han fullkomligt uppnått sin afsigt. Mr Templemore såg ut som om han varit alldeles förstenad och ur stånd att tala. En snara! — Ty till denna förfärliga höptydan återvände hans tankar oupphörligen — en snara, i hvilken hans unga hustru hade fallit! En snara, lagd så djupt ned i brottets hålor, att hon, lefvande elter död, aldrig mera skulle återse dagens ljus. Kunde någonting så igt verkligen vara möjligt? Han kunde icke tro det, och med en stark kraftansträngning skakade han bort denna qvalfulla tanke och sade med: fast stämma: Ni får ursäkta mig, monsieur, om jag sär er, att jag anser det nästan omöjligt att ågot brott kan bli helt och hållet doldt i denna stora, civiliserade stad. (Förte y