Aftonbladet – 14 december 1868, sida 2

— Nordisk . 1 Ups. P:n es: Med ani: Lyvsods universitets rector majmifiens ankommen skrifvelse, rörande vi 2 ande till främjande af en li rättskritning inom de nordiska språken, hade Upsala univers ets rector magnificus V. E. Svedelius genom offentligt a anslag utlyst ett sa 8 d:s å Stora Gustavianska irosalen, der en talrik skara af äldre och yngre akademiska medborgare infunno sig. Sedan rektor intait ordrörandepl och för de församlade krifvelsen samt förslag uta protckoll, ka fortgingo Pe uppträdande tat liftigt det docin Richert blifvit på ret sedd att wi i började öt under rekto larne, hos h i den mening, att tidvore inne, då man borde söka åstadkomma åtskilliga ändringar i de nordiska språkens itskrifning, till vinnande af större enhet dem emellan. Man var allmänt af den st, att det vid detta tillfälle vore utan gegn att närmare a sig på en unS ng af de grundsatser, som vid förslagets sonomförs de borde fö las, äfvensom att, ehuru man icke kunde förbisa de stora svårigheter, som i flerfaldiga afscenden ställde i vägen för den önskade förändringen, sa dock ingalunda kunde anses vara af den väckande art, att man ej derföre borde ingsfullt gripa verket an. Uppmi hållande, att det ogen del vore fråga om att tillskapa ett nytt språk, som hvarken vore svenska, danska eller norska, att det icke vore meningen att på de lefvande språkens bekostnad dana ett dödt bokstafsoch teckenspråk, i hvilket den svendanska och norst änheten ej mera ä i åk rent och oförfalIt att låta deide verkliga, lefvande språken befintliga likheter, Ika uppfattas med örat, oc blifva i t gällande och märkbara för ögat. Ett yrhållande vore, att personer af den mindre bildade svenska, danska och norska allmänheten mel större lätthet förstode invånarne i något af de andra rikena, om de hade tillfälle att muntligen meddela sig med dem och höra deras språk, än om de finge med ögat. skåda samma språk, sådant det återgi Häri väsentliga binder för ett förtrol igare lif i andligt och intel!ektuelt. afseende de ilda folken emelJan och härigenom försvårades i betydlig mån det ömsesidiga tillegnandet af de olika landens litterära alster. Här vore med ett ord en källa till svårigheter för Nordens trenve folk att närmare känna hvarandra. Allmänt uttalades derföre den åsigt, att man, i likhet med hvad som redan skett i Kjöbenhavn, Lund och Kristiania, borde tillsätta en komite af sakkunniga män, hvilka närmast hade att taga saken om hand. Då man under loppet ar förhandlingarne framhöll lämpligheten deraf, att representanter för hufvudstaden och den större tidningspressen komme att i arbetet deltaga, älvensom att det ihufvudstaden icko funnes något samfund, till hvilket man för utseende art sådana representanter kunde lämpligare vända sig, än den nordiska nationalföreningen, beslöts, att den blifvande komiten skulle: genom särskild skrifvelse delgifva nationalföreningen denna af örsamlingen uttalade åsigt samt dervid framhålla önskvärdheten deraf, att, i fall natioalföreningen funne tjenligt att på föreslaget tt anställa val tillen särskild komite, målsmän för hufvudstadens tidningspress komme att i en sådan komite ingå. En framställd mening, att svenska akademien vore rätta myndigheten, till hvilken man hade att ställa en så beskaffad anhällan, vann ej något understöd, af det skäl, att man ansåg det mindre lämpligt, att ett initiativ i en fråga af förevarande art utginge från denna församling till akademien. Till ledamöter i kom ten utsågos prof. C. Säve, prof. OC. G. Malmström samt docin M. DB. Richert, hvarjemte beslut fattades, att denna komite egde rätt att utse REN tvenne personer, hvilka, vid inträffadt förfall för någon af dess le: damöter eller derest omstä digheterna eljest det påkallade, skulle deltaga i komitens arbete. skadt, utan helt enk