Aftonbladet – 14 december 1868, sida 2

och der stod klart och tydligt: Madame Templemore från Rouen. Ah! Jaså! AZ 21. Fruntimret har rest, sir; hon kom den tredje och reste dagen derpå. Och ni kan inte lemna mig någon upplysning om hennes nuvarande vistelseort, madame? Madame fruktade att hon icke kunde det; men var likväl nog artig att ropa få kyparen. Af honom var det emellertid omöjligt att få veta något. Rest, sir, svarade han vänligt; det är allt hvad vi veta. Förgäfves gjorde mr Templemore dem flera frågor. Hurudant fruntimret ungefär såg ut, om hon hade någon packnieg, huruledes och på hvad tid hon lemnade hoteilet, om det var till fots eller till häst — allt detta var saker, om hvilka kyparen förklarade att han sväfvade i fullkomlig okunnighet. Det förekom honom likväl som om damen icke hade haft någon packning, och att hon måste ha lemmat-boteljet till fots sedan hon bogärtsin räkning; men han kunde icke säga det bestämdt. De hade fallt upp med gäster och han hade nästan glömt alltsammans. Portvaktaren och uppasserskan voro lika okunniga, då han började göra dem frågor. De rinrade sig äfven en sorgklidd dam med slöjan nedfälld för ansigtet; men mera kunde de icke komma ihåg. Mr Templemore plågade dem allesamman med frågor under en timmes tid, men kunde icke utleta något mera? af dem. Slutligen blef kyparen otålig och antydde att monsieur finge HÖ isem;, och med beklämdt hjerta gi från det hus, som hade g under en natt, men icke behållit något annat spår af henne än den der enkla radeni boken.