Isom f Till den korresponderande Allmänheten! Sedan längre tid tillbaka hafva tidt och oft förekommit klagomål deröfver, att till postbefor dran aflemnade orekommenderade bref icke kom mit vederbörande adressater tillhanda. De med anledning häraf vidtagna undersöknin gar hafva visserligen icke sällan ådagalagt, at orsaken till det anmärkta förhållandet varit del ofullständiga eller otydliga adresser, dels helt oc hållet försummad eller också otillräcklig franke ring, som, med tillämpning af nu gällande stad ganden, haft till följd att brefven blifvit obefor drade, dels ock slutligen bristande ordentlighe och pålitlighet hos de personer, som å adressater nas vägnar mottagit brefven. Men icke heller hafva, vare sig i en äldre elle senare tid, fall saknats, då till postbefordran af lemnade försändelser gått förlorade endast oc! allenast till följd af försumlighet eller oärlighet i postbetjeningens sida. Då i allmänhet svårighet möter att i dylika fal åstadkomma fullstän utredning och bevisning har, här som annorstädes, det verksammaste medlet till förekommande af sådana oordningar, ansett: vara ett noggrannt aktgifvande på de fall, då bre; anmälts hafva antingen helt och hållet förkommi eller hafva blifvit i skadadt skick eller senare är : vederbort adressaterna tillställda. För sådant ändamål har ock, vid utgången a nästlidet år, Generalpoststyrelsen förordnat on förande å alla postkontor och postexpeditioner a särskilda s. k. reklamationslängder, i hvilka inta gas alla å postanstalterna gjorda anmälanden om oregelbundenheter i postbefordringen, med alla de omständigheter, som till sakens utredning kunnö bidraga; på det att, med iedning af dessa rekla mationslängder, som månadtligen till Generalpoststyrelsen insändas, må kunna vidtagas nödiga åtärder samt från all befattning med brefbeforringen skiljas postbetjent, om hvilken skälig anledning förekommer antaga, att af honom icke kan påräknas den pålitlighet och ordentlighet. för ändamålet oundgängligen erfordras. För ernående af det med dessa reklamationslängder afsedda mål är emellertid nödvändigt, att lantingen å postanstalterna eller direkt hos GeneI ralpoststyrelsen anmälas de anledningar till klagomål, som i omförmälda afseende kunna förekomma, samt att dessa anmälanden, hvilka böra vara med klagandens namn undertecknade, åtföljas af fullständiga och noggranna uppgifter å brefvens adress, tiden och sättet för deras aflemnande till postbefordran; huruvida korrespondent, hvilken ett afsändt bref icke tillhandakommit, vanligen sjelf eller genom egetbud afhemtar sina bref eller om desamma honom gemenligen genom brefbärare tillsändas, samt, i sistnämnda fall, inom hvilken del af staden han är boende; af hvem brefven i hans hemvist vanligen emottagas, med hvad mera som till sakens upplysande kan anses bidraga. För att underlätta dylika reklamationers behöriga afgifvande, komma också dertill lämpliga blanketter att å postanstalterna korrespondenter tillhandahållas, i den mån nödigt antal af dessa blanketter hunnit tryckas och till orterna affärdas. Särskildt fästes uppmärksamheten derå att i Stockholm samtlige brefbärare äro utmärkte genom en å brefväskan anbragt nummer, hvilken bör uppgifvas då anmälan göres om någon af viss brefbärare begången förseelse. i Af de förenämnde reklamationslängderna har blifvit, bland annat ådagalagdt, att ett stort antal af de förkomna brefven, ehuru orekommenderade, innehållit penningar. I flera länder, såsom Danmark, Frankrike m. m., är vid laga ansvar förbjudet, att iorekommenderade bref försända kontanta mndel. Något dylikt stadgande bar generalpoststyrelsen icke ansett sig böra söka utverka för korrespondensen inom Sverge, helst öfvervakandet af en dylik föreskrifts iakttagande kunde gifva anledning till en sådan granskning af de till postbefordran inlemnade brefven, som å postanstalterna icke får ega rum Men då den nämnda omständigheten att, enligt hvad väl bekant är, mycket ofta penningar försändas i orekommenderade bref, icke anvat kan än för oredlige såväl postbetjente som enskilda bud medföra en stark frestelse till tillgrepp, har generalpoststyrelsen funnit sig böra till den korresponderande allmänheten ställa en uppmaning att icke genom penningförsändning i andra än rekommenderande bref gifva anledning till brott emot eganderätten och minska den säkerhet för de till postbefordran inlemnade försändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde kunna påräksnas. Anledningen att vid penningförsändning med posterna undvika rekommendation bör också vara i väsentligaste mån undanröjd, icke allenast genom den år 1866 vidtagna nedsättningen från 35 till 24 öre i afgiten för meddelande af sluten rekommendatien, utan ännu mer genom de i sednare tid införda postanvisningar, hvilka bereda til fälle att, mot en afgift som för belopp intill 5 rdr utgör endast 20 öre, verkställa försändning af penningar emellan de orter, å hvilka finnes po koptor eller postexpedition; dersid äfven den förmån att, genom ett af postanstalten utfiå dadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversända — medlen. Dessutom erbjuda postanvisningsbref den fördelen att utan tidsutdrägt varda adressaterne tillsända med brefbärare eller i lösväska, då endast för lyftandet, senare, af det å brefven tecknade beloppet behöfver iakttaga i den inställelse å postanstalten eller det öfversändande af qvitto derå, som för alla rekommenderar 4 de brefs utbekommande erfordras. ; j t Hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte kännedomen deraf att — ehvad upplysningar än kunna vinnas om förkomne penningar, som funnits iunejeansen. Anta: fleste bstn