EN ge TR Ra AN UA ;tenskapliga karakter ingalunda är af nar att ådraga sig allmänhetens uppmärkmhet eller erhålla en allmännare spridning vårt land, hafva vi dock trott, det inganda vara ur vägen ätt anteckna tillvaron ett verk, som utgör en del af vårt fäderpslands vetenskapliga heder. — Det är lyckotvis nogsamt bekant, att prof. Fries (jemte v. Nilsson) för närvarande räknas som vår ämsta naturvetenskapliga storhet, att han nder sin långa lefnad illustrerat vär litte tur genom ett stort antal klassiska arben, och att hai för ej så länge sedan fullordat det ansenliga och vigtiga arbetet Sverges ätliga och giftiga svampar. Under n lång följd at år har prof. Fries ledt afildningarne af våra svamparter, så att dersenom nu bildats en i Riks-musei vård förarad samling af dessa teckningar, hvilka, enom sin rikedom och sitt utförande, men ramförallt genom sin karakter af att vara riginaler till Fries i alla tider gällande betämningar, ega ett verkligt nationalvärde af gstaibetydenhet. Det är af denna till ungeär 1600 taflor nu uppgående samling som et förenämnda arbetet om de ätliga ochl. iftiga svamparne förut utvalts; det är ock f dem som det nya arbete nu härflyter, vars titel vi ofvan angifvit. Det första häfet ionehåller på 10 taflor i qvart icke minre än 14 arter af slägtet Hydnum, det se-l are äfven på 10 taflor 4 af Amanita, 8 af uepiota samt 6 af Armillaria, alla afbildade naturlig storlek samt i olika former och ålrar och beskrifna i den vidfogade latinska exten. Planscherna äro med känd elegans tförda på hr Abr. Lundeqvists litografiska nstitut, och man kan å verket subskribera w0s bokhandlaren Klemming. — Om ock detta bete med sin karakter af vetenskapliga nonografier ej kan påräkna en stor publik 108 den svenska allmänheten, så är det dock tt med tillförsigt hoppas, att det skall vinna lats i alla större, allmänna och mecenaters viblioteker samt synnerligast bana sig väg ill läroverkens, likasom det hos utlandets svampkännare mottagits med den uppmärksamhet och det erkännande som alltid måste bli ett arbete af vår Elias Fries ill lel. A. QQ i mA rt 2 fr ne (0. Bilder ur Väzxtverlden, tecknade af Th. M. Fries. Med aderton i texten intryckta , träsnitt. Stockholm. J. Arihenii förlag. 1868. Det stora antal af Stockholms invånare; som förliden vår trängdes å stora börssalen några gånger för attåhöra akademiakdjunkten Th. Fries, då han i sina lifliga föredrag framkastade täcka skildringar af några för tee!ser inom växtverlden, erinra sig utan tvifvel huru fängslande, huru innehållsrika dessa föreläsningar voro. Och då han nu samlat dem till ett litet häfte, på det mest eleganta sätt utstyrdt så genom tryck (på br Ivar Hecgströms officin) som genom träsnitt, så är det med stor visshet vi kurna förutsäga, att många skola skynda att med mera lugn i studera dessa framställningar, och att alla skola vara författaren och den förtjenstfulle förläggaren (prof. Arrhenius) tacksamma för att kunna ega och njata detsamma: Redan förut ega vi på vårt språk dylika fängslande skildringar af växtverlden, nemlioen prof. Fries Botaniska utflygter (3:ne delar) och en öfversättning af Scheidens arbete, Växten och Hennes lifp. Tillde snilirika skildringarne af sin store fader sluta sig de af adjunkten Fries här gifna på det närmaste. Det är samma Hf och glans i framställningen, samma lätthet i anordningen, samma innehåll och rikedom i skildringarne. Först uppehåller han sig vid menniskans in flytende på växtverlden, dervid betraktande särskildt de förändringar, som odlingen utöfvar på växternas yttre former och öfriga egenskaper, och särskildt menniskans inverkan på växternas geografiska utbredning. Dernäst tecknar författaren dessa ofta så underbara rörelsefenomener hos växterna, som komma oss att hos dem nästan förmoda en äl eller instinkt, om man ej absolut förnekat deras tillvaro i växtriket. Och slutligen lemnar han en kortfattad framställning af de särskilda växtdelarnes hufvudform och dessas förrättningar, ända från den saftuppsugande roten och knopparne och den växandestammen, till den doftande blomman, befruktningens fenomener och växternas fortplantning genom fröp. i Om de tvenne första af dessa afdelningar 0 enskilta frågor, som ställas på forskaren, ir han skall uppdaga och förklara växtlifvet så är den tredje afdelningen en väl kortfattad, men generel öiversigt af växtläran i sin allmänhet. Nytt skall den erfarne fack mannen väl ej finna i dessa framställningar; men svårligen skall den, som utan specialstudiernas mödor vill förvärfva sig en öfverblick af det allmäntgiltiga i den vegetativa naturens företeelser, finna en mera sakkunnig, behaglig och hänförande ledare eller, en författare, som visat sig bättre hafva fattat, att det populära kan och måste vara sanning i sak utan flärd eller ytlighet i formen, och som derföre är värd all erkänsla, såsom den, hvilken med sitt arbete lemnat ett nytt bidrag till förutvarande, som böra och med det sunda vettets kraft skola undantränga och förqväfva de alster af den usla litteraturen, mot hvilka det är hvarje vetenskapsmans och fosterlandsväns pligt att af alla krafter kämpa. A. — Kroppsöfningar och lekar af Falck Ytter är titeln på ett arbete, som bearbetadt af en svensk gymnast, efter norska arbetet Ude og Inde, nyligen utkommit i bokhandeln. Ehuru i allmänhet ogillande bearbetningar från ett språk, som af hvarje svensk borde förstås såsom modersmålet, får man vid ifråsavarande arbete i någon mån göra ett undantag, då det verkligen fyller en luckai vår edagogiska litteratur och emedan det innehåller många ord och termer som ej ingå i en större allmänhets språktörråd. Flera tilllägg af bearbetaren göra ock att denna lilla bok om kroppsöiningar och lekar får en mera vidsträckt tillämpning inom våra svenska skolor, der kroppsuppfostran numera söker frigöra sig från en mängd fjettrar, hvari den hittills hållits, och öfvergå till lekar och iare kroppsöfningar. — Detta är således en yfvergång till hvad Basedoco, Gatsmuths m. Al. i slutet af förra århundradet påyrkade och äfven genom skrifna arbeten sökta berämja. Det undgår derför heller icke granskaren, att den norske författaren lånat en del af de lekar han beskrifver. Några af Jem kunde han utan saknad hav förbigått, t. ex. kronvägg, som åtminstone hos å der temligen nrofanerad och vil ei