— Fest för nordpolsfararne. För ätt komna och lyckönska de nys8 hemikoinha sdaimöterna Af den seiinets Svenska expediigöen till ishafvet hade till festlig middag i örgår å hotell Phoenix församlat sig de allra lesta af i staden varande lIedaihötör al Veenskapsakallemien samt andra forskningens änner och gynnare till ett antal af öfer 60 personer. Sedan akademiens nuöväande prisses, pröfessör Å, lrdmann, förelagit en skål för konungen, uppsteg statsådet Carlson och efter att hafva påmint om, wuru hvarje företag, som afser att utvidga vetenskapens gränser och öka den meriskliga rfarenheten, PMiänning kan sägas vara ett ationelt, helst der, hvarest intelligensens arveten så länge och så följdrikt idkats, tillkännagaf, att könuigen, Såsom ett uttryck sin tillfredsställelse med det sätt, hvarpå frågavarande expedition blifvit. ledd till ve:enskapens båtnad och fosterlandets ära, till riddare af Nordstjerneorden utnämnt professor Nordenskiöld samt kapten v. Otter. I ett utförligt och utmärkt föredrag föreslog lerefter frih. Wrede skålen för samtliga deltägariie I denna nu så lyckligt slutade expelition, framställande de höga uppgifter, densamma haft, och det lyckliga sätt, hvarpå genom mod, ihärdighet och insigter dessa blifvit lösta. Sedan professor Nordenskiöld lifligt och varmt å egna och kaitiraters vägnar hembitrit sin tacksamhet för den dem nu visade utmärkelse, tolkade grefve Henning Hamilton på ett särdeles anslående sätt den tacksamhet, hvari fosterlandet står till det samhälle och de män, som med penningar råd och dåd åstadkommit att denna expedition blifvit utrustad och utförd, uppehållande sig vid, huru man städse blifvit van, att när det -gäller gagnande och stora företag alltid finna i Göteborgs samhälle ej blot öppna hjertan, utan och öppna kassor. På denna skål svarade-grefve Ehrensvärd, hvilken, jemte deltagarne i expeditionen, såson hedersgäst var närvarande, hvarefter professor Sven Lovån i ett ytterst glänsande och varmhjertadt tal föreslog en skål för de män som förut verkat i enahanda riktning son den nu slutade expeditionen. Han framhöll hura det varit professor O. Torell i Lund som först framställt planen till dessa stor artade undersökningar, för hvilka gång efte annan Spetsbergen nu varit föremål för Sver ges nitiska och oförtrutna naturforskare; huri han på Spetsbergen, Grönland, Island full följt samma mål: att sprida ljus öfver fram tida och nuvarande förhållanden i den hög: norden; huru Duntr, Quennerstedt, Chyde nijus stått vid hans sida och grundlagt det som änyo nu upptagits af Nordenskiöld, me biträde af Smitt, Malmgren, Holmgren, Frie och Nauckhoff, samt huru dessa senares ödet och arbeten under den förflutna sommare ej med större uppmärksamhet blifvit följda än af dessa företagets hemmavarande fr sta vänner.. Sedan professor Nordenskiöl å Torells vägnar tackat för denna skål, upp stod statsrådet af Ugglas och yttradei hjert liga ordalag, huru kärt det varit honom at hafva i någon mån kunnat befordra expedi tionen, derjemte. uttalande den förboppnings fulla visshet, att vetenskapen aldrig förgäf ves skall vända sig till landets styrelse, nä det gäller att tillgodose dess behof eller kra: Slutligen föreslog grefve Manderström en skö för de hemmavarande, som med hjertats rät och intresse följt våra ishafsfarare på dera långa, mödosamma färd. Efter en angenär sammanvaro, der åtskilliga tal föjom fö Norge och Finland) ytterligare -höllos oc verser at Fr. Sander uppilästes, åtskildes säll skapet på qvällen. (P. T.) :