Aftonbladet – 11 december 1868, sida 3

en viss ruelse hos hans tre åhörarinnor. Det finnes icke något hus, der det icke finnes partier, och mr Templemores hade varit deladt i två sådana, alltsedan hans hustrus. flykt hade gjort hans husliga obehagligheter till samtalsämne bland hans tjenstefolk. Jacques, kokerskan och den ena af huspigorna kunde icke godkänna Doras upphöjelse; den yngsta huspigan deremot beundrade en så lysande förebild och gaf den sitt fulla bifall. Då hon hörde talas om polisagenten, uppgaf hon ett rop af harm och förklarade det vara une horreur! Nej, stopp, vänta litet, mademoiselle!, sade Jacques beriktigande; ty han: ville gerna gifva denna ungdom ett begrepp om en äkta mans obegränsade rättigheter — han hoppades nemligen att sjelf en vacker dag få utöfva dem mot henne — och böja hennes sjelfständighetskänsla, som han ansåg för farlig och likväl — ett svårt arbete! — på samma gång icke stöta sig med henne. Nej, stopp, vänta ett ögonblick, om jag -får be. Om monsieur — och det är inte något tvifvel derom — har rättighet att få sin hustru återförd af gensdarmer, så har han också rätt till att låta uppsöka henne af en polisbetjent. Det enda som det härvid kommer an på, är huruvida de verkligen äro gifta. Att rika herrar gifta sig med gavernanter är just inte någonting som händer hvar dag. Det var icke något bröllop.. Vi sågo inte till något; och det är ganska möjligt att det aldrig varit något. Tanten ville döda henne, kusinen fick hjernfeber, modren dör och sjelf rymmer hon sin väg. Jag frågar ännu en gång: är det så säkert att de äro gilta? Var det någon som såg det? Hvem kan veta det ? Detta djerfva antagande bragte för ett ögonblick alla de andra-till tystnad. Jacques fortfor helt lugot: