en första klassens biljett till Paris. Det frun timmer, som säljer biljetterna, kunde icke s henne riktigt, men känner sig öfvertygad on att hon var ung. Hon observerade äfven der unga damens högra hand; den var bar, liter och ovanligt vacker. Hon -erinrar sig till. lika att fruntimret hade en ovanlig ring på händen — en liten guldörm med smaragdhufvud. 3 Denna ring erinrade sig mr Templemore mycket väl. Den kunde visserligen ha blifvit förlorad eller stulen, och man kunde icke fästa någon bestämd vigt vid detta intyg; men den vackra handen, som han så ofta hade beundrat, ,och som ingen kunde glömma, da han en gång hade sett den, öfVR laga honom om att det var Dora. Så mycket visste han således, men icke mera. Hvad hade väl försiggått under -den vecka som hade förflutit från den dag då Dora lemnade Les Roches, till den tredje Juli Hvar var mrs Courtenay? Var hon lefvande eller död, såsom Fanny hade sagt? Hvar var Fanny sjelf? Och hvad förde Dora till Paris? Detta var frågor, som den rödblommige mannen uppriktigt hade förklarat sig icke kunna besvara, Med denna nyckeli sin hand — visserligen en ganska klen — skulle mr Templemore nu uppsöka sin hustru uti a stora menniskohaf, till hvilket han skynade. TIUGUTREDJE KAPITLET, Solen, som var het ännu i sin nedgång, fyllde just nu Paris gator med en strålande glöd, som gick ända upp till de högsta balkongerna och förvandlade träden i Tuilerieträdgården till brons och guld, då mr Templemore åter trädde in i hotellet vid rue Rivoli; som han för tre aftnar sedan hade lemnat. Iogen ny hyresgäst hade upptagit häns