Aftonbladet – 11 december 1868, sida 2

M——MMMMMMMHMMMM VV han ej för ett ögonblick tro, och då äfven han äflägsnade sig i högsta förbittring, undrade han huru John Luan bade vågat häntyda på ett så förtärbgt slut på Doras äktenskapliga lif. Men om än mr Templemore med harm och förakt förnekade denna plågsamma möjlighet, var han dock full af smärta och oro, då han vandrade tillbaka hem till sitt hotell. Han hade icke fått någon underrättelse, han visste ingenting och kände sig alldeles maktlös. Förnuft, filosofi, och vilja hade nu förlorat sin beprisade makt öfver honom. Den qvinna, som han så orättvist hade lemnat, hade flytt från honom, och han visste icke huru hån skulle kunna få henne tillbaka, huru han skulle kunna trolla bort de sorger han hade framkallat eller huru ban skulle förekomma de sorger och måhända äfven faror, som kunde möta henne på hennes väg. Han visste att hon, om han bara lyckades finna henne, skulle förlåta honom — derom tviflade han icke ett enda ögonblick; frågan var endast den: hvar var flyktingen och huru långt hade hon flytt? Men om mr Templemore kände sig bedröfvad och förvirrad, förlorade han dock icke modet. Penningen är en mäktig trollkarl, det visste han. Penningen afslöjar de bäst bevarade hemligheter och förmär upplysa samhällets mörkaste och hemligaste vrår. Den är det Sesam, öppna dig,, som kommer dörrarne att springa upp eller på hvars bud de åter stänga sig med obeveklig orubblighet. Och penningar hade mr Templemore. Med penningar kunde han snart vara på spår efter henne och stanna hennes flykt. Han hade en mycket sangvinisk natur, och kände sig redan säker om att han skulle lyckas. Kanske kände han sig, när allt kom omkring sä temligen Delåten ufver att ban icke had: