Aftonbladet – 10 december 1868, sida 2

lar, kan väl ingen neka, att de passa förträffligt och taga sig präktigt ut på en sammetsien hud och afrundade former sådana som Doras, Mr Templemore var helt och hållet bländad, då han såg denna syn framför sig. Han s.sde sig nästan frestad att återvända till juveleraren CH fråga om priet på detta beundransvärda ha. S4d; mg n beherrskade sig i tid och kände sig ho. tretad på sin egen dårskap. , Ett års inomst af hans förmögenhet skulle icke kunat betala denna prydnad. Var han från ina sinnen, efter som han kunde tänka på n dylik galenskap? Det var likväl icke relt och hållet galenskap; ty det är just en lylik lidelsefull, hänsynslös instinkt, som utör en del af kärlekens väsen, en innerlig nskan att kasta det mest dyrbara och sällynta för det älskade föremålets fötter. Under nånga dagar hade mr Templemore kämpat not sin kärlek till Dora, och i trots af hans vifvel och misstankar återvände denna kärek mäktig, öfverväldigande och triumferanje. Den återvände till honom icke sådan om den hade lemnat honom, kufvad och orgblandad, utan lik den onde anden i skrifen, som återvände med sjufaldig styrka. Mr Templemore hade icke gått långt, alltomt tänkande på sin hustru och diamantalsbandet, då det hotande ovädret bröt löst. stora, tunga regndroppar fläckade den hvita tenläggningen på Place Vendöme, som han ust nu gick öfver. Derefter bröt en flamnande blixt fram på himmelen och upplyste len mörka pelaren, stöpt af kanoner ch från hvilken den förste Napoleon kådar ut öfver sin hufvudstad, ännu kenbarligen lika triumferande öfver fiender ch undersåter. Ett starkt återskallande -följde, derpå kom en hällande regnkur; vek toogn Mr Fomplemvrö nådde