Aftonbladet – 9 december 1868, sida 3

OL I Öo ÄMM NVNFFNOÖM XNHHV) VX tenn, Det är ett utomordentligt vackert nälsband, sade mr Templemore, i det han tog det i handen och betraktade det närmare; — ett utsökt halsband, men det är inte någon konst nedlagd derpå, Det är enkelt och kostbartn. Det bör inte nedli, gas någon konst på diamanter, svarade juveleraren, med ett sällsamt ljus i sina ögon, De äro höjda öfver det, sir.n i Nåja, det är möjligt,; sade mr Templemore, men lade halsbandet ifrån sig, utan att fråga hvad det kostade. Jag förmodar att ni är nygift, sir,, fortfor juveleraren i sin mjuka, inställsamma ton; det skulle vara en, bra vacker brudgåfvan, Mr Templemore kände sig nästan förtretad på denne lugne förledare, som talade om ett oskattbart halsband som en vacker brudgåfva. Han hade föga aning om att egaren bjöd ut det till en hvar, af sina kunder som trädde i hans bod och nästan trugade det på dem, ehuru han icke ens till ena kung, skulle velat afstå en af dess minsta diamanter. Han hade föga aning om att dessa präktiga, strå lande stenar hvarje natt hvilade i den der gräbårige mannens säng — att han älskade dem med något af denna syndiga, vansinniga kärlek, som två hundra år förut förmådde Cardillac att mörda de män och qvionor sop, köpte hans juveler, och att den skakrin z som deras förlust medförde, då de Dågra Månader efter mr Templemores besök blefvo honom frånstulna, lade honom som en vansinvig i grafven, ehura de blefvo återfunna inom en vecka,