Aftonbladet – 9 december 1868, sida 3

juveleraren i sin milda ton. Det är der femtonde i dag, sir — den femtonde Juli Medan mr Templeniore satte sig ned för att fylla i blanketten, som, han tog fram wu sin plånbok, öppnade juveleraren åter lådan och teg fram ett annat saffiansfodral, som han tigande satte framför honom, Jag beställde bara korsets, sade mr Templemore och Sår förvånad upp. Kanske skulle ni vilja ha ett -halsbandp, tillade den milde frestaren, och dermed ä Dnade han fordralet och gick ett stog tillbaka. Mr Templemore blef rent af bländad. Ett sådant halsband som detta hade han aldrig sett. Endast en drottning kunde ha burit det. Det var icke någon sammansättning af små diamanter, konstnärligt. ordnade i blad, blommor och hängen, och spridda öfver den största möjliga yta. Nej, det var en enkel rad af stora stenar, af hvilken hvarje sten föreföll mr Templemore oskättbar. Dora hade en vacker hals, mjuk och hvit, och dessa diamanter skulle säkert taga sig väl ut på den. Men var han väl så rik, att han ens kunde fråga priset på en så dyrbar gåfva? Jag har sjelf utvalt kvarenda en af dessa stenar, sade iuveleraren. Jag reste till Ryssland för att få den der midtelstenen, och till London efter den der, som visserligen är endast en af de minsta; men som ni ser, är den precis maken till den nionde stenen, och jag skulle inte ha kunnat få den någonatädds utom i London. Det kostade rig tre månaders underhandling att få den, ty den vari händer som ogerna ville skilja sig vid den; — de kände dess värde och dess skönhet, och likväl äv den,en. af..de minsta i kalsbandet, Ni kan derföre ana till hurg; inycket bråk och besvär de andra SOMRAR vållat mia å