Aftonbladet – 9 december 1868, sida 3

tik, i hvilken mr Templemore trädde in, icke i mr Templemores tinke ha kunnat mäta sig med Doras ögon. Han visste visserligen att deras glans skulle förmörkas, att hennes blomstrande kind skulle blekna och hennes fagra hy förlora sin ungdomliga skönhet — men så mycket större skäl var det att skatta dem högt och smycka dem medan de varade. Med någonting liknande ifver frågade han nu, om det kors, som han hade beställt, var färdigt. Detta Golkonda-gudens tempel hade en öfversteprest, värdig sin höga ställning — en äldre man med kög panna, hvitt hår, som flödade ned under en svart sidenmössa, och ögon, som så länge hade stirrat på diamanter, att de kunde se föga annat i litvet. Då han hörde mr Templemores fråga, öppnade han en låda åtrax bredvid och tog fram ett litet safäansfodral-som han räckte sin kund. På en bädd af blått sammet hvilade ett diamantkors, bestående af elfva utsökta diamanter, visserligen icke gtora, men af så rent vatten och så strå!ande glans, att han uppgaf ett rop af glädje och beundran, hvarefter han dock försigtigt tillade: Detta är säkert dyrare än det jag beställde af er. Ja, det är det,svarade juveleraren, nära dubbelt så dyrt, skulle jag tro; men så är det äfven tre gånger så vackert som ni väntäde att det skulle blia Mr Tempiemore kunde icke neka det. Han tog korset och betraktade det i sin flata hand. En hvar af dess elfva stenar var ren och klar som den i-morgansalen findrande daggdroppen, er Vill vi taga en anvisning för det här? frågade han. Jag har inte så mycket peningar på mig att jag kan betala det — och; för öfrigt reser jag om en stunda se åa, en anvisning är Häa ören svarade