Aftonbladet – 9 december 1868, sida 2

bruten; hon: talade, och den var helt och hållet försvunnen. Men det intryck, som denna ögonblickliga illusion hade utöfvat på honom, försvann icke dermed, och Ni helle upphörde den plötsliga känsla af sällhet son den hade framkallat. Då denna flicka vände sig mot publiken, kunde mr Templemore ickt se på henne; men då hon vände sig bort och änpu en gång blef bilden af hans unga hustru med hennes lätta rörelser och otvungna hållning, lutade han sig fram, med armbågarna stödda mot den sammetsklädda logekanten, utan att märka det uppseende, som hans oafvända stirrande uppväckta Hans hjerta greps af en öm och ljuf rörelse. Att känna hvad han nu kände, var liksom att återvända till den onämnbara sällheten i hans äktenskaps första dagar. All den: kärlek, som hade förekommit honom såsom begrafven i hans förtorkade hjerta, likt det vederqvickande vattnet under öknens sand, frambröt pu åter som en rik källa med tiodubbel styrka. Mr Templemore kämpade icke emot; — han lät den fulla vågen komma och stiga och öfversvämma honom och kände den tränga sig välgörande ända till djupet af hans hjerta. Då förhänget föll efter första akten, och hon försvann, drog -han en djup suck och sökte för första gången att tänka och vara logo. Ett fruktlöst försök! Tanken ville icke komma på hans befallning; — ingenting annat än en dunkel, passionerad längtan efter att komma bort och ännu en gång tå återse henne. Ett iltåg gick ungefär vid midnatten, Det skulle föra honom till Rouen på litet öfver två timmar; han kunde således vara på Les Roches före daggryningen — längt innan Dora hade vaknat! De båda trinda flickorna och deras mor gåfvo bonöm förvånalle ögonkast; men han gaf