de diplomatiska angelägenheterna och de gemensamma utgifterna för konsulsväsendeto. — Presidenten Harbitz anmärkte, i anledning häraf, att, om man icke ville gå till väga på samma sätt, som hittills, återstod det blott en enda utväg, den att upprätthålla en skattebeviljande myndighet för båda rikena, ett unionsparlament. Efter en lång diskussion beslöts att uppskjuta frågan till ett senare sammanträde. I en artikel om denna fråga yttrar Morgenbladet bland annat: Såvidt man af uttalanden från svensk sida kan sluta, är intet annat val oss lemnadt, än mellan bevarandet af det närvarande tillståndet eller ett unionsparlament. Vi trodde icke, att den fraktion, hvarifrån förslaget utgått, kunde anse valet tvifvelaktigt. Förslaget är således blott en utkastad brandfackla. Kunde man sätta en ny ståthållaresak i gång, så vore detta naturligtvis ett värdigt mål för issa personers sträfvanden. Det synes oss för öfrigt, som skulle det finnas tillräckligt med tvisteimnen här hemma, utan att man behöfver taga förhållandet till Sverge till bjelp för att skapa partifrågor och agitationsmedel. — — — Vi hafva den vissa förhoppning, att storthingets besinningsfalla element skall hindra öfverrumplingar och brådstörtade beslut och veta att skaffa sig gehör innan man skrider till slutlig votering, så att man icke må fatta öfverilade beslut, hvilkas konseqvenser man på förhand icke kan se och beräkna.