Tidningsötversigt. Stockholms-Posten, den nya publicistiska organ, som med gårdagen inträdde i den svenska tidningspressens leder, har redan presenterat sig för våra läsare medföljande gårdagens Aftonblad, och dess tillvaro är således icke för dem någon nyhet. De ha äfven haft tillfälle taga kännedom om dess program för så vidt det finnes tframlagdt i profnumrets särskilda uppsatser. Vi behöfva saledes icke redogöra för innehållet af detsamma och de löften, som der gifvas; men vi kunna icke underlåta att helsa den nya medbrodren välkommen på arenan och uttrycka den önskan, att vi må så ofta som möjligt finna oss på samma linie som han i kampen för frihet och utveckling, att våra åsigter om hvad som är iheten och den sunda samhällsutvecklingen må så ofta som möjligt finnas öfverensstämmande. Stockholms-Posten betonar i sitt politiska program isynnerhet den nya författningens konserverande. Vi delaiallmänhet dess uppfattning af denna författvings karakter och betydelse, men vi kuuna icke fatta, att ringaste anledning för närvarande förefinnes att högtidligen proklamera denna författnings skyddande mot påträngande ändringsförslag. Det enda väsentliga grundlagsändringsförslag, som hittills hvilar till afgöraude under nästa legislaturperiod, -afser någon ntvidgning af den religiösa fördragsamheten, genom att lemna bekännare st aunan religionslära än statskyr iUträde till vissa statens embeten och tjensier, ett ag, som synes oss böra påräkna understöd och medverkan af hvar och en, som icke är fiende till en sund samhällsutveckling. Då vår nye medbroder anmärker, att valsättet till första kammaren ger denna församling en särskild karakter och ställer den i ett förhållande till landskapsrepresentationerna, hvars hela bejCelse ännu icke synes hafva blifvit fullt klar för väljare och valde, tyckes han dermed antyda eft blifvande föremål för sitt sträfvande. Detta förtjenar också all möjlig uppmärksamhet, ty en sanniog är, att fö sta kammarens Kkarakter och ställning lätt kunna blifva föremål för missförstånd. Detta skulle alltmera sällan inträffa, om denna kammare, med vaken blick för tidsförbållavdena och den upplysta allmänna meningeos fordringar, fyller den henne ämnade uppgiften, som visserligen är att förebygga öfverilade och mindre väl betänkta böslut, men ej att utgörasen hämsko på utvecklingen. Men ett lika kraftigt som oundgängligt medel att bereda åt första kammaren det folkets fulia förtroende, som det är så önskvärdt och nödvändigt att hon må törvärfva, det är att genom en med klokhet och billighet öfverensstämmande reform af den kommunala valor ningen, denna kammare måtte upphöra att betraktas såsom på samma gång produkten och försvararen ar det största imissförhallande, den mest patagliga orättvisa, hvarmed våra samhällsinstitutioner för närvsrande äro behäftade. En ådan reform skall på intet sätt förändra örsta kammarens karakter, men den skall högst väsentligt förändra kammarens : ställ ning till folket. Det !ifliga intresse, som v nye medbroder uttrycker derför, att en riktig uppfattning af första kammarens betydelse må göra sig lande, läter os3 säledes hoppas, att vi skola i honom finna en trogen bundsförvandt i striden för kommunalreformen, ehuru hans program ingenting törmäler om denna ust på dagorduingen stående fråga och man icke kan sluta stig till hans ställning till densamma af de halft spefulla ord, med hvilka han omförmäler Stockholms stadsfull törhandlingar rörande denna angeiägenhet. I afseende å de ekonomiska frågorna är Stöckholmspostens program klarast och fullständigast: Vi sluta der f med visshet att vi skola finna honom verka för samma hulvudriktniog, för hvilken vi sjelfva på detta område städse kämpat. Den nya tidningens ansvarige utgifvare är hr C. H. Rydberg, Han är för allmänheten förut känd såsom utgifvare af Kapten Pufty och, under någon kortare tid, at den gamla Hlustrerad Tidning. Hr Rydberg har börat sin publicistiska bana i Aftonbladet, och vi ha på senaste tiden åter haft nöjet att räkna honom såsom medarbetare i en afdelning af vårt blad. Vi öuska honom lycka och framgång i det nya företag, för hvilket han biilvit satt i spetsen.