Aftonbladet – 5 december 1868, sida 2

Nej, men vi kunna ju köpa sådana mamma. Köpa! Ilvarföre köpa? Vi kunna ju begagna våra egna. Men hon kunde icke fortsätta denna tankegång, som var alldeles fö ansträngande för henne, och hon skakade pi hofvudet och sade: Det tjenar ingenting till. Jag har blifvit så slö. På eftermiddagen kom doktor Gentil tillbaka. Han fann mrs Courtenay hvarker bättre eller sämre och sade ännu en gång att det var ett mycket allvarsamt fall, mer te hopplöst. Två tråkiga, oroliga dagar rflöto på detta sätt. På den tredje val mrs Courtenay en smula bättre, men på samma gång mycket orolig, och mot aftonen yrkade hon på att hearts dotter skulle gå ut. Dora nekade, men gaf slutligen med sig, Du beköfver frisk luft, förstår du, sade hennes mor, och den garnila vänliga s värdinnan, stannar inne bos mig. Du vetatt jag tycker om gammalt folk. Dora gick, men hennes hjerta var ännu tungt och bedröfvadt då hon promenerade framåt en grön stig, som slingrade sig upp tili kyrkan, Hennes mor var ännu icke utan fara; och hon fruktade det värsta. Dettycktes som om en förfärlig förbannelse hvilade ötver henne och som om hvarje steg hon tog i lifvet endast tjenade till att framkalla dess fullbordan. Olyckans, skilsmessans och dödens obarmhertiga vind bortsopade allt och alla från hennes sida. Inom kort skulle hon stå allena med lifvets stora öken rundt omkring sig. Det hade kanske varit väl för Doras karakter, om henpues lott icke ? detta ögonblick nade varit så härd. Vi bli icke alltid klokare at sorgen, ty vi veta icke alltid huru vi skola mottaga den s e tuktomästaren, och i Doras hjerta låg nu alltför mycken uppstudsighet icke mot Försynen, men mot ett