Aftonbladet – 5 december 1868, sida 2

med mr Templemore. Man hjelpte mrs Courtenay ur vagnen, och bud skickades til Hvita Hästen efter en vagn, som kom efter en liten stund. Mrs Courtenay blef lyftad upp i den, och de foro genom ett grört herrligt Jandskap, som kom Doras hjerta at värka. Hennes mor var emellertid icke sämre då de anlände till värdshuset, utan sade til och med, att hon kände sig bättre. Doktorn väntar, eade värdinnan, son kom ut för att taga emot dem. Dora hade icke tid att dröja vid de gamle innen som stället väckte; hennes mor ble örd till det bästa rummet i huset, der de funno doktor Gentil, en brun, gammal man en verklig bydoktor af temligen sträft yttre men mycket god och vänlig. Han gjorde mrs Courtenay några frågor, skref ett recept nade sig med löfte att återkomma ddagen. Dora följde honom ut. men modigt. Ett mycket allvarsamt fall,, sade han, men inte hopplöst. Inte hopplöst! Dessa ord tycktes slå Dora med hä men hon sansade sig genast och återvände till sio mor med ett leende ansigte.. Vi komma att stanna här några dagar sade hon. Jag förmodar det, svarade mrs Courtenay tankspridt. Jag känner mig emellertid bättre — men så konstig och så slö. Dora betraktade henne tigande. Hon hade aldrig förr sett sin mor med detta skrynkliga ansigte och dessa insjunkna ögon. Jag tror knappast att jag skulle kunna lägga min patience, sade mrs Courtcnay, men tillade derefter med plötslig liflighet: ;Tog du korten med dig?