Aftonbladet – 4 december 1868, sida 2

Madame Bernard tittade efter ritningen; hon skulle så gerna velat åe den och äfven velat sända sina vördnadsfulla helsningar till madame Courtenay, men Dora var redan försvunnen. Så fort hon än gick, hade madame Bernard likväl tyckt sig se tårar glittra på kinden genom slöjan. Den stackars söta varelsen! sade hon, då hon omtalade Doras besök för en af sina sqvallersystrar. Hon var så rörd öfver att behöfva skiljas från mig, att hon gret. Men alla mina hyresgäster ha riktigt varit betagna i mig, med undantag af monsieur Theodore. Äfven ett annat ärende än det att besöka madame Bernard hade fört Dora till Rouen; men detta var snart uträttadt, och mrs Courtenay hade just nyss slutat att kläda sig, då hennes dotter trädde-in till henne. Mitt söta barn, hvar har du varit? sade mrs Courtenay. Fanny berättade att du var ute, och jag blef så orolig. Jag gick för att beställa en vagn, svarade Dora lugnt; och då hon såg sin mors förvånade blick, tillade hon: Du vet ju huru rädd mr Templemore är om sina hästar. Jag vet inte hvad kusken kunde taga sig till, sedan han väl satt oss af vid jernbanstationen.n Mrs Courtenay förmodade att hennes dotter hade rätt; men man kunde tydligt se, att hon, då afresans stund nalkades, kände sig förvirrad och underlig till mods. Dora såg kelt munter och glad ut, ehuru äfven hon var helt blek. Hon var liflig och språksam, men hon åt ingenting; mrs Courtenay märkte likväl ingenting, och i det-hon från frukostbordet tittade ut i trädgården, anmärkte hon helt oskyldigt: Jag tycker om att resa, emedan jag tycker om en smula ombyte; men vet du, Dora, jag skall äfven tycka om att komma tillbaka till Les Roches, Det ser så ljust och vänligt ut denna morgon. (Forts.)