Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

våldsamt, och sprängdes funtligen upp. Mrs Courtenay och tjenarne störtade in, och med dem kom en stark ljusflod. Blek som döden, men dock lugn, trädde Dora fram från sitt gömställe, och i det hon pekade på mrs Luan, som satt tillsammanshukad i en vrå, af rummet, sade hon: Hon har blifvit galen!— tag henne i förvar! — hon ville mörda mig ! Det inträdde en tystnad af förvåning, fruktan och tvifvel; derefter närmade sig karlarne den galna qvinnan. Striden var våldsam, men kort och tyst. Hvarken mrs Luan, eller karlarne, som sökte få makt med henne, yttrade ett enda ord. Inom få ögonblick hade de lyckats att bemäktiga sig henne, och mrs Luan satt, säkert bunden, tyst och butter i Doras länstol. Dora stod och betraktade henne, och på samma gång kunde hon höra John skratta deruppe. Denna vilda, ursinniga varelse, som var lika farlig som ett vilddjur och hade alla dess instinkter, var den mor som hade födt Jobn Luan, uppfostrat honom och älskat honom med en så lidelsefull ömhet, -att den hade bidragit att göra henne sådan som Dora nu såg henne. Medan hon stod och betraktade sin buttra tant, med det upplösta håret fallande kring hennes bistra ansigte, hörde hon en röst säga bakom henne: : Var så god, frun, här är ett bref som mr Templemore lemnat efter sig till er. Jacques skulle bära fram det, men glömde det. Dora ryckte häftigt till, vaknade upp ur sin dröm ochsåg Fanny. Med darrande hand tog hon sin mans bref och bröt sigillet. En bundt banknoter föll ut och spriddes kring golfvet; men Dora brydde sig icke om dem. Med feberaktig ifver läste hon det första bref hennes man hade skrifvit till henne efter deras bröllop. Det var kort och kallt, men mycket artigt. Mr Templemore ställde en betydlig summa till-sin hustrus förfogande och underrättade henne om att han hoppades finna henne allena, när han kom tillbaka till Les Roches. Dora blef alldeles likblek. (Förts.)