Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

sade henne i dunkla konturer hvarje vrå i det störa rummet. Sålunda såg hon dörren öppnas — hennes hjerta klappade; — kunde det vara hennes man? — Nej, det var mrs Luans hufvud hon såg i dörrspringan. En lötslig dödsångest förlamade Dora. Hennes hjörta slog icke längre, tungan lådde fast vid hennes gom, och hon kunde hvarken röra sig eller tala, Dörren fortfor att öppna sig så småningom, och in steg mrs Luan; men inger sammetsfotad varelse kunde ha gjort mindre buller än hon gjorde. mg stängde hor dörren efter sig, och, såsom Dora, som icke ae sig ur stället, tydligt kunde se, riglade en. Hon har kommit för att mörda migb tänkte Dora. Hon såg sig icke om och skrek icke, men då mrs Luan långsamt smög. sig fram mot henne med en katts krypande rörelse, blåste hon plötsligt ut ljuset, tog ett steg bakom toilettbordet och var i ett ögonblick ute på altanen. Ett skrik af gäckad förhoppning och raseri hördes från den galna qvinnan, då hon sålunda befann sig allena i mörkret i det stora rummet. Hon famlade omkring. efter Dora och uppaaf ursinniga skri; och Dora, stående ute på balkongen, hvarken rörde sig eller yttrade ett ljud, hvarigenom hon kunnat gifva sin fiende den ringaste ledning till ee ställe der hon stod dold af nattens mörer. Men mrs Luans hade väckt hela huset. Dora hörde utrop äf förskräckelse nere i trädgården och i trappan; men hon hörde äfven sin tant säga: Jag skall nog få tagi dig! — Jag-skall nog få tag i dig! — Du är ute på altanen! — Jag skall nog få tag i dig!b Hon hörde henne famla omkring toilettbordet, endast några få steg ifrån henne, hon kände glasdörren röra sig, men hade likväl tillräcklig sjelfbeherrskning att återhålla det vilda fasansskri, som var nära att gå öfver hennes läppar. Emellertid kom ljudet af hennes hjelpare allt närmare; de hade samlat sig utanför henunts dörr, den skakades