Aftonbladet – 3 december 1868, sida 3

Jag undrar hvarföre hon lemnat John ? utbrast mrs Courtenay. Jag vet inte, svarade Dora med en trött suck. I detta ögonblick vände sig mrs Luan om och hlef dem varse. Hon kom genast fram till dem under leende uppsyn. John mår så bra, sade hon, att jag gått ut för att hemta litet frisk luft, : Hennes sätt var lugnt och stilla; Dora såg på henne och tänkte bittert: Nej, hon är inte tokig; hon bara hyser ett dödligt hat till mig för Johns skull. De gingo in tillsammans. Dora hvarken såg på sin tant eller talade till henne, och då mrs Luan lemvade dem för att gå tillbaka till John, hviskade mrs Courtenay helt förtroligt: Jag tror inte att det är något farligt med henne. De båda damerna drogo sig tidigt tillbaka till sina ram; men Dora gick icke in till sig för att sofva. IHon stod länge på altanen utanför sitt rum och: betraktade den mörka, stjernlösa himmelen, och då hon kom in, gick hon icke genast till sängs. Ton satte Sig vid sitt toilettbord och upplöste sitt hår oc såg sig sjelf i spegeln. Det förekom henne redan såsom en lång tid sedan det sörjande ansi te, hon der såg, hade strålat gladt och yckligt. Jag vet att han kommer tillbaka, tänkte hon; men detta är idte det vigtiga. Det är inte mr Templemore jag-saknar, utan min man, och det är någonting som säger mig att jag aldrig skall återfinna honom. Om han än kunde förlåta, så kan jag det inte. Och likväl, hvem vet? Om han skulle komma tillbaka, som han sade att han skulle — om jag nu, medan jag sitter här, såg dörren gå upp... Hon stannade i sina tankar. Dörren gick upp — hon hörde det icke, så ljudlöst rörde den sig på sina gångjern — man fick senare veta att dessa voro smorda med olja — men ett vaxljus brann på toilettbordet, och dess bleka skön, sum reHekterades i spegdn, vi