genom ungdomens högre bildande a Iför tjenstemannaklassen uppfostra densamma. Härligenom hade följden blifvit att en så stor mängd pstod någon diskussion. Hr Nordlund erhöll först ordet samt ansåg, såvidt det angick hyresersättning åt lektor Elmblad, att ur synpunkten af rättvisa, billighet och klokhet sådan ersättning borde honom beviljas, hemställande han att 700 rdr måtte för ändamålet anvisas. Hr Montelius understödde den föregående talarens mening, åberopande en k. resolution, hvilken han förmenade så tydligt och klart ådagaläg a rättmätigheten af lektor Elmblads anspråk, att han icke kunde finna huru någon annan åsigt kunde göra sig gällande, och förenade han sig med afseende på summan i hr Nordlunds hemställan. Hr Staaff förordade äfven hyresersättningens beviljande ätlektor Elmblad på anförda grunder. Hr Lindhagen uppträdde mot hr Montelius, sökande deducera en helt annan tydning af förbemälda k. resolution, och en liflig debatt uppstod mellan de båda juristerna, hvilka voro af alldeles motsatt mening, rörande resolutionens tolkning. Hr F. Th. Berg yrkade återremiss. Hr Behrling anmärkte mot hr Lindhagens anförande, att det var möjligt, att den k. resolutionen efter juridiska begrepp kunde tydas derhän, att man egde rätt utvisa lärarne från gymnasiihuset, men denna tydning stred, enligt hr Behrlings mening, åtminstone mot vanligt rättsbegrepp. Hr C. G. Hierta önskade fästa uppmärksamheten derpå, att hr Elmbiad sjelf vid taxeringen för 1868 uppskattat det af honom innehafvande boställe i gymnasiihuset till 500 rår, och derförut till 200 rdr, hvarföre han yrkade att, för den händelse hyresersättning beviljades åt hr Elmblad, denna ersättning skulle utgå med någotdera af nämnda belopp. Frih. Liljencrantz förenade sig med hr Berg i yrkandet om återremiss, anmärkande att stadsfullmäktige icke kunde tjenstgöra såsom domstol i en juridisk tvist, hvarjemte han framhöll inkonseqvensen i hr Montelii anförande, då denne påstått, att hr Elmblad å ena sidan hade en ovilkorlig rättighet att få den af honom begärda hyresersättningen, men ändå nedprutat det äskade beloppet. Hade ör Iuimvlad rätt att behålla sitt boställe, borde han ock åtnjuta den ersättning han för dess afs:ående begärt. Emellertid ansåg talaren, att det icke, med kännedom om hr Elmblads åsigter och haus Samhällsställning, borde ifrågasättas, att hun skulle lemnat en oriktig uppgift till taxerincskomiten, hvarföre under intet vilkor hyresersättnivgen borde utgå med högre belopp än det, hvart taxerat nämnda boställe. Hr Nordlur d sök att hr Elmblad till taxeringen uppgitvit hvad han ansett bostället för sig vara värdt, men utt förhållandet blef helt annat, om han skulie hyra en motsvarande lokal. Efter slutad diskussion anställdes votering mellan bifall till utlåtandet och återremiss, då utlåtandet bifölls med 41 röster mot 34. Utan diskussion godkändes beredningsutskottets utlåtande n:r 12, deruti utskottet hemstöllt, att stadsfullmäktige måtte hos öfverståthällareembetet anhålla, det nödiga åtgärder vidtagas, så att, derest sådant kan ske utan ökade kostnader för kommunen, från och med 1870 årligen en andra uppbördsstämma blifver hållen från och med den 1 till den 15 Juni, vid hvilken de kommunens skattskyldiga, som icke vid den första uppbördsstämman inbetalt de utskylder, som skola ingå till stadsfullmäktiges underlydande nämnder, få erlägga dessa; och att öfverståthållareembetet ville hos K. M:t dels utverka bestämmelser derom, att skattskyldig, som underlåter att under utlyst uppbördsstämma verkställa honom åliggande inbetalning af påförda utskylder, skall erlägga ersättning för utsökningskostnad, beräknad efter 5 öre å hvarje rdr af beloppet, hvilken ersättning skall till stadskassan ingå, dels ock anhålla, det K. M:t måtte förordna, att kronouppbördskommissarierna erhålla enahanda utmätningsrätt för alla Stockholms kommun tillkommande afgifter, som för utkräfvande af kronoutskylderna är stadgad. Härefter föredrogs den vigtiga frågan om ordnandet för närmaste framtiden af hufvudstadens elementarläroverk. Vi ha förut fullständigt redogjort för det af beredningsutskottet afgifna utlåtande, innehållande en fullständig plan för läroverkens organisation, i öfverensstämmelse med det förslag utsedde komiterade afgifvit. Härom uppstod en långvarig diskussion, hvilken dock mindre berörde sjelfva förslaget, utan förnämligast vände sig kring en formfråga, såsom här nedan antydes. Hr Monterius ansåg nemligen saken ha råkat på afvägar. Initiativet till en omreglering af hufvudstadens läroverk tillhörde icke stadsfullmäktige, utan direktionen för Stockholms stads undervisningsverk. Nämnde direktion hade begärt stadsfulimäktiges yttrande i ett par frågor rörande läroverken, och härpå hade stadsfullmäktige svarat med att framlägga ett förslag till en fullständig omreglering af hufvudstadens samtliga läroverk, med hvilket förslag stadsfullmäktige vu stodo i beredskap att, med förbigående af direktionen, direkte vända sig till K. M:t, för att få förslaget pröfvadt och faststäldt. Hr Montelius ogillade af sådan anledning utlåtandet och yrkade afslag derå. Mot denna åsigt uppträde hr Lindhagen, och sökte ådagalägga, att stadsfullmäktige voro fullt berättigade att taga initiativet i frågan och till K. M:t ingå med det uppgjorda förslaget, betonande hr Liudhagen ärendets stora vigt och nödvändigheten af att handla såsom man gjort, derest man önskade framgång åt saken. Hr Smerling fästade sig hufvudsakligen vid de stora kostnader förslagets genomförande skulle ådraga kommunen, men illade likväl planen, med undantag af utskottets emställan, att stadsfullmäktige måtte anvisa meHärom up N del till inköp af Jakobs och Katrina församlingars : skolhus. Talaren ansåg församlingarne vara skyldiga att, derest den nu förevarande plan om ordnande af hnfyudstadens elementarläroverk vunne godkännande, utan ersättning till kommunen afstå l: de af dem egande skolhus, på samma sätt som församlingarne vid omregleringen af fattigvården i hufvudstaden till. kommunen afträdt de af dem för fattigvården afsedda lägenheter. Hrv. Kramer uttalade åtskilliga betänkligheter, enligt hans mening framkallade al yttranden, som de komiterade, hvilka uppgjört förslaget, sjelfve haft, samt påyrkade återremiss, dels emedan han ansåg saken ej . komma att lida af ett uppskof, dels ock derföre, : att han ansåg nödigt, att utskottet anvisade ået sätt, på hvilket erforderliga medel till planens utförande skulle kunna åvägabringas. Hrr Staaff och Hazelius förordade varmt godkännandet af den framlagda planen för läroverkens ordnande, hvilken de funio sjrdeles tillfredsställande och väl utarbetad, så att ingen anmärkning deremot kunde göras. Behofvet af ökadt utrymme j läroverksalarne för den bildningssökande ungdomen vore oatvigligt, och denna fråga kunde icke längre undanskjutas, Att för en formel betänklighets skul! som dessa tal, för sin del icke angsågo förefinnas, förderfva en stor sak och förrycka en väl uttänkt plan, ogillades af dessa talare, med hvilka hr Johansson förenade sig. Hr Nordlund framställde flera anmärkningar mot förslaget, på hvilka Than dock icke ville grunda någon anhållan om afIslag. Hr Berlin beklagade et förhållande att tilloppet till elementarläroyerken och synnerligen dess högre klasser vore så stort, sgpperigast om et afsåges att å tjenstemannabanan obefordrade personer nu unnes, hvilka med större fördel för samhället och sig sjelfva skulle hafva kunnat egna sig åt andra yrken. Vidare yttrade sig talaren i fråga om prin(cipen rörande statens och kommunernas Skyldig I het att åt de bildningssökande kostnadsfritt medI dela undervisning, 7 Palaren förklarade sig. slutligen ej vilja med sin röst bidraga till förslagets nedrifvande. : Efter slutad diskussion bifölls allt hvad utskottet i frågan hemställt, hvadan stadsfullmäktige sålunda beslutit: delg att hos K. M:t anhålla, det K. M:t täcktes fastställa följande plan för ordnande af elementarläroverken 1 hufvudstaden med afseende å den närmaste framtidens behof: a) ett på bäda bildningslinierna fullständigt elgmentarläroverk på Norrmalm bildas derigenom, Rhotuiete Ar