Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

Säg mig huru det gick till — förklara dety Dora, och jag skall tro dig.; men vände hon sig inte ifrån mig utan att yttra ett ord — ett enda ord? Jag säger er, mr Templemoreji att hon lagt an på att gifta sig med er, allt! ifrån första ögonblicket hon trädde in i ert hus. 4 Det gjorde hon inte, sade han buttert. Hvarföre gifte ni er då med henne ? Tack vare er, hade hon sitt goda namn och rykte att återförvärfva sig. s Ja, hon vågade mycket; men hon vann — hon vann, och jag förlorade; men allt har hon ännu inte vunnit, mr Templemore. Verlden skall ännu ha ett ord att säga henne. Då ljuger verlden! ropade mr Templemore, i det hans mörka kind blef purpurröd, och hans röst skälfde af lidelse, då hans inga hustrus rena, bleka bild trädde fram ör hans blick. I all hans olycka var det lock alltid något att veta, att hon åtmintone så till vida var oskyldig. Detta medetande kunde ingen och intet beröfva honom. Mrs Logan betraktade honom och vred derå händerna i förtrytsam förvåning. Mr Templemore, sade hon, var ni mrs suans medbrottsling, och var allt detta enast en. tillställning för att få mig att bryta nitt löfte och göra er fri? Han betraktade henne mera bedröfvad än nd. Hon var i alla händelser oförändrad. lon läste hans tanke i hans kalla, allvarga blick; men hon fann behag att fördjupa g i denna nya skymfliga inbillning. Jag vet hvad ni tänker,, sade hon, taunde mycket hastigt. Ni tänker, att hon r samma enfaldiga varelse som hon alltid ar; men jag är inte så enfaldig som ni alld trott mig vara, mr Templemore, och jag istår att ni alltid tyckt om henne — alld, mr Templemore — och att ni inte skulle