Aftonbladet – 1 december 1868, sida 2

väl nästan med heder! Aldrig mer skull hans steg vara fria, aldrig mera skulle ha kunna känna lyckan att vara ensam me sina tankar, han var, tilldess döden befriad honom, bunden vid denna flicka, som skyl dig eller oskyldig, hade trädt emellan honon och hans önskningar. Hvad betydde detat hon hos honom hade väckt ett ögonblick dåraktig passion? Var den man,som kund fortfara att älska en qvinna för en ljuf skyg; blick i hennes ögon eller ett täckt kast me hufvudet? Måhända älskade hon honom — hon hade sagt så åtminstone, och har erinrade sig hennes ömma bekännelse mec ett slags raseri — men hade hon för denns kärleks skull lockat honom i fällan? Hade han gifvit henne en dubbel seger öfver honom? Först den, att bedraga hans omdöme, och sedan att besegra hans stolta hjerta? Jax, sade han, ni har rätt, mrs Logan — äfven jag har blifvit bedragen, och hvar är vårt botemedel? tillade han, medan ådrorna svällde i hans panna vid tanken på den oförrätt han lidit och på sin oförmåga att hämnas den. Vi ha blifvit narrade och bedragna. Mrs Luan var den som bestämde öfver vårt ide, ehuru vi inte visste det, och vi måste böja oss för hennes beslut. Ja, det var mrs Luans gerning, men det rar äfven Dora Courtenays,, utbrast mrs Logan med sin gamla svartsjuka. Det var ton som oppgjorde planen, mr Templemore. Han blef blek som döden och aflägsnade ig från hennes sida, och då han kom tillaka, betraktade han henne och miss Moore, ch sade: Säg inte det — tro iute det, mrs Logan. fon är min hustru. Ni gjorde henne dertill, om ihåg det, och kom äfven ihåg att henes heder och min är en och densamma.n Ni vill att jag skall tigal utbrast hon;