Aftonbladet – 30 november 1868, sida 3

Ilemnar åt kamrarne att definitivt författningen. Detta låter alltför artigt; minRAR OR ER a under detta år importerats till Läbeck, upp går till mer än 4 millioner skålpund, hvartil ommer en lika eller större qvantitet son stannat i Ryssland. Hufvudstadsbladet, son meddelar detta, tillägger att man med rätt: förvånar sig i utlandet, hvarifrån allt dette smör kommer i ett länd, som flera år å rac lidit hungersnöd. UTRIKES. SPANIEN. Den carlistiska komitens i Paris upprop har nu blifvit offentliggjordt. Det heter deri, att hertigen af Madrid (don Carlos) ötverastställa dre löftesrik för framtiden förefaller den förI klaring don Carlos sekreterare afgifvit i ett bref till de carlistiska tidningarne i Madrid. att nemligen don Carlos vill bli konung på de gamla monvarkernas manår, d. v. s. regerande och styrande konung, eller, för att tala mer tydligt, absolut konung. Den 22 dennes anställdes i Barcelona två stora demonstrationer under den fullkomligaste ordning. I den ena, som afgafs till förmån för republiken, deltogo 25,000 personer; i den andra, som var tillställd till förmån för den konstitutionella monarkien, deltogo 9000 personer. Då de begge tågen möttes helsade de hvarandra med ropen: Lefve fri heten! lefve broderligheten! Republikanerna uttalade sig för nödvändigheten af ordningens upprätthållande och förklarade att de skulle betrakta dem som störde lugnet såsom förrädare. Kamrarnes beslut skulle af dem respekteras. Regeringen ser sig genom resultatet af teckningarne till länet 1 stånd att fullgöra alla de förbindelser hon ingått, och har derför för närvarande icke för afsigt att i utlandet framlägga lånet till subskription. Underhandlingarne om 400-millioners-lånet, hvilka afbrötos genom Rothschilds död, hafva åter upptagits af Trenay, hvars anbud äro ganska fördelaktiga för regeringen. Correspondencia förnekar att Stilla Hafseskadern först ville afvakta cortes omröstning för att ansluta sig till de sista händelserna. NORD-TYSKLAND. I preussiska deputeradekammarens sammanträde den 23 dennes uppstod en diskussion om Slesvigholsteins ställning i den preussiska monarkien, dess behandling och styrelse. Den bild, som dervid utkastades af den slesvigholsteinska lycksaligheten efter föreningen med det stora fäderneslandet, var icke mycket tilltalande, och Scheel-Plessen, som på sin tid var det upproriska partiets vigtigaste talman, fick en mycket oblid behandling. Nationalzeitung meddelar följande reterat, af debatten: Professor Hähnel från Kiel började med en historisk tillbakablick på rogeringsmyndigheternas organisation i hertigdömena intill det kongl. dekretet af den 20 Juni detta år, hvarigenom de två regeringarne, den slesviska och den holsteinska, hade blifvit förenade till en gemensam regering i Slesvig, hvarjemte dock öfverpresidiet hade erhållit. säte i Kiel. Dessa bestäromelser, mente Hähnel, bordo i öfvergnsstämmelse med det konstitutionella systemet ha framträdt genom lagstiftningen, icke genom en blott förordning; befolkningens rättsmedvetande kunde genom ett sådant förfaringssätt blott känna sig såradt.. Till trots för den ena myndighetens underordsande under den andra bestodo för ögonblicket faktiskt tvenne regeringar i hertigdömena, som befunno sig i spänning och strid mot hvarandra, i det de begge med afundsjuka sökte utvidga sitt område; för befolkningen hade det den elaka följden att sakernas gång blefve försvårad och förvirrad. I hertigdömena herrskade allmänt den mening, att det var rent personliga motiver, som hade medfört denna organisation. I preussiska deputeradekammaren hade man mottagit slesvigholsteinarne med en viss misstro, och måhända med rätta, då de aldrig skulle förneka sin forntid: Emellertid kunde ingen förebrå dem ett egensinnigt fasthållande vid denna personliga miss-stämnihg: ty det hade icke utgått någon främlingslegion från hertigdömena, lika litet som Preussen hade betalt någon godtgörelse till en slesvigholsteinsk furste, som för närvarande intrigerade mot det i utlandet. Men slesvigholsteinarne hade icke haft någon fördel deraf, ty vid valet af den högste administrative embetsmannen (öfverpresidenten) hade man icke rättat sig efter landets kraf, utan utkorat en partiman, hvilken till och med blott age e ett litet parti, hvilket hade framkallat en djup misg-Stlmning bland befolkningen. Härtill kom provinsens öfverbetungande med skatter (100 silergr. pr hufvud i direkta afgifter); befolkningen hade icke erhållit tillfälle att uttala sig om landets organisation, medan man i provinsen Hannover hade sammankallat förtroendemän af alla partier. De slesvigholsteinska förtroendemännen hade blifvit utvalda af baron Scheel-Plessen, och valet hade fallit på män, som icke representerade befolkningens majoritet. Mot denna tendentiösa sammansättning hade församlingens inflytande svarat; den fick sig allmänna lagförslag förelagda, hvilka icke passade till de provinsiella förhållandena, men hvilkas nödvändighet fasthölls. Det hela var en ren komedi,. Genom dekretet af den 20 Juni detta år hade hvarje meningsyttring från de slesvigholsteinska provincialständernas sida angående organisationen af deras provins blifvit öfverflödig. Slesvigholsteinarne hade icke sökt göra något politiskt kapital af sitt missnöje, emellertid måste det nu framhållas att Slesvigbolsteins styrelse icke leddes af en försonande rättfärdighetsanda, utan af en partiman, hvilken öfverallt uppträdde fiendtligt mot landets framåtsträfvande utveckling. Man hade yttrat det hopp, att Preussen genom en tri utveckling i det inre skulle veta vinna Sydtyskland; i de nyförvärfvade landsdearne bade det tillfälle att visa, att det ville låta samma rätt gälla för alla provinser. Hähnels tal, hvilket närmast bör uppfattas som ett uttryck af det demokratiska partiets åsigter i Holstein, blef från venstra sidan (framstegspartiet) mottaget med bitall och bravorop. Inrikesministern Eulenberg sökte derefter ger drifva talarens påståenden stycke för stycke; han framhöll särskildt, att regeringen aldrig tog hänsyn till personliga önskningar så snart landets verkligaintressen stodo i strid dermed. Vid valet af förtroendemän hade regeringen ådagalagt. stor skicklighet. Att framlägga lagförslag om Slesvigholsteins sjelfstyrelse så länge hertigdömena icke hade någon egen fond eller egna inrättninvar att förvalta, hade regeringen ansett för oänlamålsenligt. Emellertid skulle-denna fråga blifva pröfvad af ett landtdagsutskott i förening med statsregeringen. Provinsens organisation hade blifvit definitivt fastställd genom ett beslut af preussiska — deputeradekammaren, hvadan den slesvigholsteinska landtdagen icke ytterligare kunde ras om denna sak. För öfrigt var han af den sigt att deputeraden Hähnel förde ordet å sina volitiska vänners vägnar, men icke för slesvigholsteinarne i allmänhet; härom hade statsregeringen på den senaste tiden blifvit öfvertygad genom andra och vältaliga vittnesbörd. Eiter en anmärkning af den nationalliberale demuteranden Lasker om att regeringen hade visat! nissaktning mot deputeradekammarens fordran om ; öreläggandet af ett förslag till provinsregeringens ganisation i hertigdömena och icke en gång upp