Aftonbladet – 30 november 1868, sida 3

.J han Iten, I chefer hit! oatan vissa hemliga tecken längst ned i kanten på mitt bref. Jag skall väl ej underrätta hela verlden om mina affärer heller... Ett bref kan ju komma i orätta händer. Också, i detta speciella fall, när jag skref till min bror, Köp! så ville detta säga: Sälj! Jag är mycket ledsen deröfver för er skull. Ber att några ögonblick ha skrattat smått åt sin mäklares olycksöde tillade baronen: Nåväl, min vän, efter som jag utan att veta det; har ruinerat er, så skall jag hjelpa er på fötter igen. ch samma dag lät han utbetala den olycklige spekulantens differenser. Man omtalade mycket på sin tid hura Rothschild på en fiskarebåt, under storm, seglade öfver Kanalen för att spekulera i London, före någon annan, på olycksdagen vid Waterloo. Vi känna en episod ur hans lif, då han utvecklade en ännu större energi. Fem år efter Waterloo gjorde Rothsehild under en ridt ett svårt fall från hästen, till följd hvaraf hans lif sväfvade i stor fara. Doktor Dupnytren, som skötte honom, måste göra en farlig operation; läkaren var dag och natt hos den sjuke och slutligen trodde ban sig säker om att kunna rädda hans lif; Dock kunde han ej svara för något i händelse någon häftig sinnesrörelse komme öfver patienten. Dupuytren satt i sjukrummet, då plötsligt man lemnade honom ett bref, han öppnade det och ett utrop flög öfver hans läppar sEvad är det? frågade Rothschild med svag stämma. Glömmande sig sjelf utropade läkaren: Hertigen af Berryvhar blifvit mördad på Stora operanb; TEA Ner Läkaren skyndade derpå ut. Knappt hade asserat rummet utanför förr än patienlek som döden och med hufvudet omlindadt af blodiga bindlar; reste sig upp ur sängen och med den ringa: styrka han egde qvar fick fatti klocksträngen och ringde häftigt. 0 HG, Folk skyndade:in från alla håll. Fort!s skrek Rothschild, mina kontorsSkicka kurirer åt alla håll! Hertigen af. Berry mördad! Vi måste sälja, I sälja! Och tillintetgjord af denna yttersta ansträngning föll han tungt ned på örngottskudden. Rothschild visade sig lika litet otacksam mot Dupuytren som: mot andra personer, hvilka gjort honom; tjenster; ban mindes icke siffror endast. År 1848: blef han ett ögonblick hotad af den. allmänna upphetsningen. Vid detta tillfälle gaf han Sobrier ett svar, som sedan blifvit ryktbart.: Under det Rothschild talade med Sobrier om aktningen för egendom utropade han: Egendom! det är ej nog med att ha den, man bör också laga så att den bibehåller sitt värde. Se här, jag har i min vestficka en klocka, som kostat mig 2500 francs; kommer den i er ficka.-är den ej värd merän 25 louisdorer! Det var Caussidiere, som förmådde Rothschild vid den farliga tidpunkten 1848 att icke lemna Paris; polisprefekten gaf bankiren en piket af det republikanska gardet, som natt och dag postade på Rothschildska hotellets gård. En natt tyckte sig chefen för piketen se i mörkret några misstänkta figurer smyga onikring. Han gat hastigt sina order, soldaterna skyndade in i en korridor, der de lyckades bemäktiga sig ett halft dussin okända karlar, beväpnade till tänderna. Rothschild sjelf kom brådskande till platsen. Lerna de der karlarne i frihet, sade han till piketchefen, jag ansvarar för dem! Allt blef snart klart: Rothschild, som ej riktigt litade på den republikanska vakten, hade skaffat sig en särskild vakt för att öfvervaka Caussidieres soldater. Rothschild glömde ej den tjenst, Caussiditre gjort honom. Sedan de politiska tilldragelserna äflägsnat polisprefekten från Paris kom Rothschild ihåg sin beskyddare. Huru kudna gifva honom ett bevis på sin erkänsla? Finansiern visste att Caussidieres stolthet skulle afslå hvarje erbjudet understöd. Rothschild gjorde det som bättre var. Sedan den fordne polisprefekten i London öppnat en handel med Bordeaux-viner köpte Rothschild en så stor mängd vin af sin beskyddare, att Caussidiere skulle kunnat lefva ensamt af förtjensterna på. Vinaffärerna med finansieren vid rue Lafitte--Den senäre skröt aldrig deröfver, men Oaussidiöre omtalade ofta detta prof på utsökt grannlagenhet. På äldre dagar föreföll. Rothschild något dryg, han var snäsig mot underordnade och han började bli något besynnerlig till lynnet. Han fick också vissasmå egenheter. På klubben vid rue royale; der han brukade spela en whist innan han diverade, skrattade man mycket åt baronens ovanliga portemonniåie. Den lästes med Jås och nyckell För att beoch nyckeln satt i hans urkedja. tala tio sous fubblade: han nu för att få fatt på nyckeln, öppnade efter något besvär låset öch i portemonnaien fanns aldrig mer 50 centimes. Samma operation förnyades vid igenlåsningen.. Nå, en sådan karl som han kunde: också gå ut utan penningar; första omnibuskonduktör skulle gerna lemnat honom kredit på en plats å imperialen. Baron Rothschild var en man, som ej lät någonting förfaras. Några dagar före sin sjukdom såg han hur en af hans kontorsvaktmästare hastigt böjde sig ned i ett hörn och tog upp ett-25-francs-stycke. Hr baron,, sade karlen, jag har hittat en lonisdor. Så, ni har funnit den, sade Rothschild mycket glad, det var bra, tag hit den, jag har hållit på och letat efter den i tre daar in Rothschild kunde aldrig lära sig tala franska flytande, den tyska accenten satt ständigt qvar, och när Ban skret var hans franska något kuriös. Han hade fått till present af en hög person en låda cigarretter och för denna present tackade han i följande ordalag: Excellence, mon trås cher ami, Jai recu vos cigarettes; elles sont si bonnes ue moi, qui ai jamais aimå le tabac, je deviens! umiste.v Den af parisärne så högt värderade sångerskan m:ne Miolan-Carvalho har i dagarne blifvit engagerad vid Stora Operan, sedan hennes man ruinerat sig på Theatre Lyrique, som nu öfvergått till Pasdeloup, den bekante skaparen af Concerts Populaires. En bland m:me Carvalhos triumfroller är Margarethas i Faust, hon har crgerat den och vunnit stort bifall för dess utförande. På Stora Operan ämnar hr Perrin också gifva Faust