Aftonbladet – 28 november 1868, sida 4

I vokhändeln finnes att tilgå en serie af framstående Noveller och Romaner, öfversatta af O. J. BACKMAN, af hvilka särskildt må påpekas: Grefve de Oameors, At Octave Feuillet: Å Pris 1: 75. oa Öm detta arbete yttrar A. B. i siu litterära anmälan AZ 299 1867, som i sin hels het är värd att läsas, bland annat: — — — aDet är Fenilleus icko blo snillrikaste, utan måst ingripande roman, Det är ett konstverk af Hög arang, derom kunna tånkarne omöjligt vara delade. Hvad F. åsyftar framgår klart af hans roman: han vill hålla konstens spegel framför samtidens djupa grundlyten, egoismen och njutningslystnaden, så att hon inå kärtina igen sig, rysa, — och kanske besinna sig... För vår del äro vi öfvertygade, att detta arbete alltid skall anses som eptkgö? rande inom franska romanen och äfven komma att räknas för en af vårt århundrades märkligare företeelser på detta område. I Professor Nybloms Litteraturtidskrift heter det om samma arbete: — — — Så uppväxer denna underbara skapelse med jemnmått och sans till et harmoniskt helt, fullt af gripande skildringar af fruktansvärda bändelser och framför allt märkvärdigt genom sin konseqvens, sin klarhet och den visa måtta, hvarmed förf. vet att sällan eller aldrig skrida utom skönhetens omreade.n lånstenon Den Förlorade PBiamanten, af WILKIE COLLINS. I 2 band. Pris: 3: 75. Af alla Englands romanförfattare är Collins för närvarande den i sit eget land mest populär, näst Ch. Dickens och bela den engelska pressen liar också mottagit dettå den geneliaske författarens nyaste arbete red allihänt ock lifligt bifall. Äfven den del af den svenska pressen, som hittills hunnit taga notis om detsamma, bar anmält del med synnerliga loford. Så yttrar Stockholms Dagblad: Genom talentfull karakteristik och rikedom på spännande situationer äl Månstenen, ett af de intressanteste arbeten af den nya utländska romanlitteraturen, — — — Dagens Nyheter: Denne författare har en ovanlig förmåga att uppfinna egendomliga händelser och kom binationer samt att hålla sina läsare i spänd ovisshet om klaven till romanens hemlighet. Den berättelse vi nu an mäla är ny både till form och innehåll.s I Aftonbladet den 94 Nov. d. å. finnes öfver delta arbele en utförligare recension, hvarur vi meddela föl jande utdrag: — — — Hvad man emellertid med temlig visshet kan påstå, är, alt det yppersta, mest betecknande bland Collins hittills utgifna arbeten är Månstenen,, till hvars granskning vi nu öfvergå. — — —I två bänseen den är Collins en talang af första ordninge förmågan att skildra lefvande och åskådligt och iberäknande konst. F af den nyaste tidens romanförfattare kunna mäta sig med honom, då det gäller at ställa en tilldragelse för vår sjä i liliga färger. Med den mest intuitiva fantasi omfattar ban sjelf dö ringaste enskildheter i hvad ban vill framställs men förstår tillika att beherrska sin skildring så, att han ger läsaren jemnt upp så mycket detaljer, som behölves fö att åstadkomma illusionen Denna fullkomnade realism, i förening med Collins redan omnämnda objektivitet, son nästan aldrig tillåter honom att sjelf franiskymta bakom sina figurer eller scener, gör att man ofrivilligt känner si dragen till hans berältelse, och att man ständigt följer den med oslappadt intresse. Hans skarpsinniga beräkning åte gör, att hans plan till anläggning som till utförande är rikt gestaltad, symmetriskt afvägd och framför allt i otroli grad spännande, genom den förfinade, alltjemnt stegrade reining, han förstår skänka vår nyfikenhet.