Aftonbladet – 28 november 1868, sida 2

skilda åt, som gör att hans tlärnn öfver hela jorden är kändt och beundradt, att halfvilda infödingar på Amerikas Cordillerer, att med hela verlden för öfrigt obekanta herdar i de schweiziska I dalarne känna hans namn och prisa hans rykte, så väl com det är fallet inom vår civiliserade verldsdel. Det bar måhända funnits än större krigare än han — Dschingis Khan räknade säkert an flera bataljer — men det har säkerligen icke fufitiits någon, hos hvilken det ädelt menskliga, det enkelt stora och höga var så förenadt med tapperheten och bjeltemodet som hes Sverges Tolfte Carl. Mildhet och mensklig blidheti lynnet, varm gtidsfraktan och oskrymtad fromhet, fasthet och orygglig tillgifvenhet för det rätta och sanna, obegränsad tro på Försynens hjelp mot våldet och sveket, ett lugn i faran och motgången; som ej kunde rubbas, en seger öfver sig sjelt i lyckans dagar, hvarpå historien icke ger något annat exempel, det varmaste sinne för fosterlandets ära, dess minnen, dess språk ock dess utveckling, med ett ord sedlighet i detta ords rikaste betydelse — detta var egenskaper hos Carl den tolfte, som lika mycket skilde honom från sin samtids regenter, som de i alla tider ansetts särskildt tillhöra sveaskens lynne och utgöra något för svenska folket utmärkande. Men han stod icke blott i så många hänseenden öfver sin tid, han stod äfven framom henne och hyste i många fall, t. ex. med afseende på tankeoch trosfrihet, åsigter, som ännu långt ifrån lyckats att öfverallt slå sig igenom, liksom han för sitt fosterlands fredliga kultur visade tendens att verka i riktningar, på hvilka man sedermera helt naturligt slagit in, men som på hans tid ansågos i allmänhet oförnuftiga och vådliga. Med tanken derföre på föreningen af allt det sedligt stora i Carl XII:s personlighet, blir det alltid oegentligt att ställa hobom vid sidan af en mängd antingen rent dynamiska storheter, såsom en mängd eröfrare och krigare varit det, eller att jemföra honom med sådana, hos hvilka de största moraliska odygder gingo samman med en storhet åt ett visst håll. Ej med orätt har man sagt, att Carl XII:s fel voro öfverdrifna dygder, och i sjelfva verket var äfven hans olycka den ensidighet, med hvilken han, utan att taga hänsyn till den falska och svekfulla tid, i hvilken han lefde, utförde sin öfvertygelse till dess allra yttersta konseqvenser. Han är derföre lika litet hedrad af att kallas för Nordens Richard Lejonbjerta som att benämnas med någon annan utifrån lånad hederstitel. I sjelfva verket står han öfver både den ene och den andre; ban är det mest genombildade uttrycket af svenskheten, och det är såsom sådan, som svenska folket nu bör helsa hans bildstod, då han om några dagar framstår för svenska folket med de välkända dragen, den gamla älskade drägten och i en uppfattning, som på samma gång ätergifver det höga lugnet i hans karakter och den öjerfva kraften i hans lynne. Helsingborgs Tidsiag meddelar nägra utdrag at det svar, som B. v. Beskow gifvit på Anders Fryxells ensidiga framdra—gande af Carl XII:s personlighet, och tidningen rar dervid för egen del såsom inledning följande ord: Karl XII 8 minne, som på sista tiden börjat något förblekna i vårt kära fädernesland, tack vare de trångbröstade åsigterna hos en kortsynt och af partiintressen förvillad historieskrifvare, liksom ock hos dessa nyttans män,, hvilka mäta allt efter alnmått och icke känna någon annan jemförelse än med riksdaler riksmynt, detta minne skall i dessa dagar åter upplifvas och nationen skall ett gonblick afskaka de dagliga omsorgernä, för att erinra sig den man, som en gång i tiden genom gina bragder fört svenska namnet utom Europas gränser. Man har velat uti detta firande af hans minne och uppresandet af hans bildstod finna ett trots mot Ryssland och en gengäld derför, att detta land fortfarande firar minnet af slaget vid Pultava, der hjelten besegrades. Om också detta vore den enda orsaken, skulle vi ändå icke klandra detta patriotiska företag; men det finnes em annan och giltigare orsak och det är den, att man vill godtgöra en försummelse, att man vill se nationalhjeltens bild framställd för allmänheten, går som en erinran, att Sverge en gång haft em historia. Vi frukta visserligen icke, att kryddboneseriet,, som nu vill föra ordet, skall öfverrösta våra stora skalder, som i sången höjt Karl XII till skyarne ; men vi spåra på sista tiden ett begär, att lofprisa ryssarne och deras bragder, — det går till och med så långt, att man vill författa en svensk historia, efter ryska källor! — och det är derföre på tiden att söka motarbeta detta gift, som blott ytterligare skall bidraga att dämpa den ringa fosterländska lyftning, vi ännu hafva qvar, att motarbeta detta småsinnade kryperi för en makt, den vi aldrig behöfva frukta, om vi blott erinra 089 att vi äro svenskar och hafva svenska minnen att vYårda. Westmanlands Läns Tidning sysselsätter sig i sitt senaste nummer med frågan ou konsumtioasföreningarne och uttalar några riktiga och, såsom vi tro, väl behöfliga erinringar till delegarne i dylika föreningar. Tidningen lägger dem på hjertat, att från början göra sig reda för, att motgångar kunna möta, på det ej ej föreningsandan må qvätsåsom ofta hos oss sker, om det första et misslyckas. För hvarje gynnsam handelsaffär, tillägger tidniogen, och således äfven för konsumtionsföreningen, såsom afseende ett handelsföretag, gäller som vilkor, att endast sträcka sin handelsverksamhet till de rörelsegrenar, der omsättnipgen är rask, hvarigenom inträffande prisfall så litet som möjligt inverka på affären. Kan dertill handelsartiklarnes antal så mycket som möjligt inskränkas, så är tydligt, att inköpen, som måste göras i förhållande till tillgängligt kapital, kunna af dessa förre artiklar göras i så mycket större skala och i följd deraf till så mycket billigare pris. Härigenom vinnes dels fördelen af minskade omkostnader, dels belastas ej föreningen med år efter annat qvarliggande lager, som genom räntor å inköpssumman minska vinsten och vid längre liggetid skämmas bort och ådraga förenivgen förluster. Det saknas icke ertarenhet redan, för hvad tro, att här i landet bildade konsumtionsföreningar förbisett dessa grundsatser och derför, ur stånd att uthålla täflan med den skilda detaljhandeln, gjort ganska dåliga affärer. Detta lärer t. ex. vara förhållandet med uppköpsaktiebolaget i Stockholm, och man har derföre all anledning instämma med Westm. L. Tidn. i dess råd till dylika för ningar att uppträda i täflian med den öfriga handeln endast i de artiklar, der genom konkurrens någon verklig tördel af billigare pris, bättre varor, redbarhet eller dylikt står att vinna. Begränsas icke företaget af dessa afsigter, frukta vi, slutar W. L. T., att många skola taga skuggan för verklighet och snart se sina luftslott ramla. LITTERATUR -TIDNING. Innebåll: Svedelius, Anteckningar för akademiska examina i statskunskap; andra häftet. — Hamilton r idskri! n, Fö ök til ensk