Aftonbladet – 28 november 1868, sida 2

i j rbehöriga afgifvande, komma också dertill lämpliga Reqvisitioner från fandsorten kunn; postförskott, hvarigenom direkt försändning af penningar undvikes, . RR NN I Till den korresponderande Allmänheten! Sedan längre tid tillbaka hafva tidt och ofta förekommit klagomål deröfver, att till postbefordran aflemnade orekommenderade bref icke kommit vederbörande adressater tillhanda. De med anledning häraf vidtagna undersökninningar hafva visserligen icke sällan ådagalagt, att orsaken till det anmärkta förhållandet varit dels ofullständiga eller otydliga adresser, dels helt och hållet försummad eller också otillräcklig frankering, som, med tillämpning af nu gällande stadganden, haft till följd att brefven blifvit obeforrade, dels ock slutligen bristande ordentlighet och pålitlighet hos de personer, som å adressaternas vägnar mottagit brefven. Men icke heller hafva, vare sig i en äldre eller senare tid, fall saknats, då till postbefordran aflemnade försändelser gått förlorade endast och allenast till följd af försumlighet eller oärlighet å postbetjeningens sida. Då i allmänhet svårighet möter att i dylika fall åstadkomma fullständig utredning och bevisning, har, här som annorstädes, det verksammaste medlet till förekommande af sådana oordningar, ansetts vara ett noggrannt aktgifvande på de fall aa bref anmälts hafva antingen helt och MAet förkommit eller hafva blifvit i skad? 2; skick eller gehare än vederbort adresserna tillställda. För sådnat Ändamål har ock, vid utgången af näsludet år, Generalpoststyrelsen förordnat om förande å alla postkontor och postexpeditioner af särskilda s. k. reklamationslängder, i hvilka intagas alla å postanstalterna gjorda anmälanden om oregelbundenheter i postbefordringen, imed alla de omständigheter, som till sakens utredning kunna bidraga; på det att, med ledning af dessa reklamationsiängder, som månadtligen till Generalpoststyrelsen insändas, må kunna vidtagas nödiga åtgärder samt från all Dofattning med brefbeforringen skiljas postbetjent, om hvilken skälls anledning förekommer antaga, att pf nonöm icke kan påräknas den pålitlighet och ordentlighet, som för ändamålet vundgängligen erfordras. . För ernående af det med dessa reklamationslängder åfsedda mål är emellertid nödvändigt, att antingen å postanstalterna eller direkt hos Generalpoststyrelsen anmälas de anledningar till klagomål, som i omförmälda afseende kuttha förekomma, samt att dessa anmälanden, hvilka böra vara med klagandens namn undertecknade, åtföljas af fullständiga och noggranna uppgifter å brefvens adress, tiden och sättet för deras aflemnande till postbefordran; huruvida korrespondent; hvilken ett afsändt bref icke tillhandakommit, vanligen sjelf eller genom eget bud afhemtar sina bref eller om desamma honom gemenligen gönöm brefbärare tillsändas, samt, i Fistnätnnda fall, inom hvilken del af staden han är boende; af hvem brefven i hana hemvist vanligen emottagas, med hvad mera som till sakens upplysande kan anses bidraga, För att underlätta dyli a reklamationers blavkotter att å postanstalterna korrespondenter tillhandahållas, i då mån nödigt antal af dessa blanketter hunnit tryckas och till orterna affärdas. Särskildt fästes uppmärksamheten derå att i Stockholm samtlige brefbärare äro utmärkte genom en å brefväskan anbragt nummer, hv.:kenibör uppgifvas då anmälan göres om någon af viss brefbärare begången förseelse. Af de förenämnde reklamationslängderna har blifvit, bland annat ådagalagdt, att ett stort antal af de förkomna brefven, ehuru orekommenderade, innehållit penningar. I flera länder, såsom Danmark, Frankrike m. m., är vid lagaSansvar förbjudet, att iorekommenderade bref försända kontanta mndel. Något dylikt stadgande har generalpoststyrelsen icke anbett sig böra söka utverka för korrespondensen inom Sverge, helst öfvervakandet af en dylik föreskrifts iakttagande kunde gifva anledning till en sådan granskning af de till postbefordran inlemnade brefven, som å postanstalterna icke får ega rum Men då den nämnda omständigheten att, enligt hvad väl bekänt är, mycket ofta penningar försändas i orekommenderade bref, icke annat kan än för oredlige såväl postbetjente som enskilda bud medföra en stark frestelse till tillgrepp, har generalpoststyrelsen funnit sig böra till den kortesponderande allmänheten ställa en uppmaning att icke genom penningförsändning i andra än rekommenderånde bref gifva anledning till brott emot eganderätten och minska den säkerhet för de till postbefordran inlemnade försändelsers riktiga fortkomst, som skäligen borde kunna påräksnas. Anledningen att vid penningförsändning med osterna undvika rekommendation bör också vara I väsentligaste mån undanröjd, icke allenast genom den år 1866 vidtegna nedsättningen från 35 till 24 öre i afgiten för meddelande af sluten rekommendatien, utan ännu mer genom de i sednare tid införda postanvisningar, hvilka bereda tillfälle att, mot en afgift som för belopp intill 50 rdr utgör endast 20 öre, verkställa försändning af penningar emellan de orter, å hvilka finnes postontor eller postexpedition; dervid äfven vinnes den förmån att, genom ett af postanstalten utfärdadt qvitto, kunna styrka beloppet af de öfversända medlen. essutom erbjuda ostanvisningsbref den fördelen att utan tidsutdrägt varda adressaterne tillsända med brefbärare eller lösväska, då endast för lyftandet, senare af det ij brefven tecknade beloppet behöfver iakttagas len inställelse å postanstalten eller det öfversänlande af qvitto derå, som för alla rekommenderale brefs utbekommande erfordras. Hvad här ofvan blifvit anfördt, jemte kännelomen deraf att — ehvad upplösningar än kunna finnas om förkomne penningar, som funnits innelutna i orekommenderade bref — dessa medel cke af statsverket ersättas, skall, vågar generaloststyrelsen hoppas, hos den! korresponderande llmänheten stadga öfvertygelsen derom, icke alleast att hvar enskild korrespondents egen ördel bjrder att icke annat än under rekommandation eller med begagnande af jostanvisnming, med posternelförsända kontana medel eller värdepapper, utan äfven att varje afvikelse från denna inom alla postörvaltniogar gällande regel i sia mån blrager till att minska den säkerhet för öfiga postförsämdelsers riktiga fortkamst, som nter andra förhållanden kusde påräkras. Stockholm den 27 Nov. 1868. Kongl. Genenralpoststyrelsen. Hungörelse. Sedan af de bref, som blifvit den 48 dennes tillgripne i tockhol jostkonte fdelning för afgåend if