Aftonbladet – 27 november 1868, sida 3

gjorde icke mr Templemore någon invändninj mot denna ömma inqvisition, men slutliget märkte han den och undrade öfver den. Har undrade äfven öfver Doras tystnad; henne lifliga lynne var nu försvunnet, och hon så; djupt nedslagen ut. Du är stum som en fågel, då han vänta oväder,, sade mr Templemore, föga anandi hvilken träffande sanning som låg i hans ord Du är trött; lägg dig på soffan. De voro i hennes gamla rum på nedr botten, då han sade detta. Ja, jag skall lägga mig litet, sade Dor matt. Hon tillslöt sina ögon för att ick vara tvungen att tala. Han trodde att hor sof och reste sig LP för att lemna henne men innan han hade hunnit till dörren, sprat hon upp och stod framför honom i andlö: avgest. Gå inte ifrån mig! bad hon, Jag kar inte uthärda det. Mr Templemore kunde knappast tro sins egna örop. Fruktan, verklig fruktan stoc att läsa i hela hennes sätt. Detliknade fögs Dora Courtenay, denna stolta, modiga flicka att vara så barnsligt rädd för att vara allena. Jag skall ringa på Fanny), sade han. Nej, nej. Stanna :hos mig; det är dig jas vill ha hos mig. Hon var nyckfull och egensinnig, men på samma gång öm och fick sin vilja fram. Mi Templemore började tro att han hade er nyckfull Dora lika väl som en förtrollande men hennes ömma och enträgna böner segrade. Han gäckades en smula med henne, mer gick likväl icke. Detta uppskof blef henne atminstone beviljadt. Tänk om jag sjelf skulle berätta honom det? tänkte Dora ett ögonblick, då hon såg hura god geh öfverseende han var; men mo