Aftonbladet – 27 november 1868, sida 3

det svek henne vid denna tanke, och dessutom insmög sig småningom ett svagt hopp i hennes hjerta. Om John blefve bättre, skulle kanske hennes tant bli förmildrad, och hon sjelf bli räddad. FJORTONDE KAPITLET. Mr Templemores svägerska önskade att få tala med honom, och efter en qvarts timmes letande befanns han vara hos sin hustru i det rum som fordom hade varit guvernantens. Men miss Moore hade sina skäl hvarföre hon icke ville tala med honom der och skickade ett höfligt bud, fullt af ursäkter, men med tydlig antydan om att hon önskade tala med honom i enrum. Dora, som höll sin mans hand i sin, som om hon fruktat att han skulle rymma ifrån henne, var nu tvungen att släppa honom. Hon kunde icke följa med honom och icke heller be honom stanna; hon kunde endast säga: Du kominer väl snart igen? Ja, mycket snart, svarade han gladt, Han aflägsnade sig, nästan belåten öfver att ha sluppit lös, ty han ville se om ;John Luan och ville icke att hans hustru skulle iga syn. Jag tror att jag går till honom först, änkte han, i det han gick uppför trappan. Miss Moore kan vänta ett ögonblick. I stället för att in i salongen på höger nand, gick han derföre in i mrs Luans rum ill venster. Men mr Templemore hade knappast kom nit in isjukrummet, förr än den dörr, som han 1yss hade tillslutit, åter öppnades, och Dora tod der blek och andlös. Hon hade anat lt och följt efter honom. Men kära min älskling, hvad för dig hit?,