Han visste ingenting, han älskade henne ännu. Ja, för några ögonblick, kanske för några timmar var hennes man ännu hennes egen. Hvad för dig så här barhufvad ut i denna heta sol? frågade han mildt förebrående. Ja, han älskar mig ännu! tänkte Dora och såg på honom med sorgsna, allvarliga ögon; men hennes enda svar var: Har du varit hos honom? Hur är det med honom? Jag fruktar att han sväfvar i stor fara. Och Eva — när tager du bort henne härifrån? frågade hon ifrigt. Kom ihåg att hon inte får stanna här. Nej, naturligtvis. Miss Moore håller på att göra sig i ordning; de resa i afton. Men du reser ju med dem — inte sannt 7 Inte så länge den stackars karln ligger döende i mitt hus. Ett slags ångest for öfver Doras ansigte: men mr Templemore fattade icke dess meDing. hal Det är möjligt att han får lefva, sade an Ja, Gud gifve att han finge det!, svarade hon med låg röst. Men hvad godt kan din närvaro göra honom? Jag skall inte känna mig fullt lugn, om du inte följer Eva och miss Moore. Mr Templemore såg så förvånad ut öfver detta tal, att Dora tillade: Jag har en aning om någonting ondt, en förkänsla, som jag inte kan besegra. Hon var till den grad blek, att mr Templemore kände sig helt orolig. Du har sett den unge manen, och det har kostat för mycket på dig,, sade han. Nej, jag såg endast hans mor. Huru underlig och vild hon är! Tror du inte hon är från sina sinnen? tillade hona och stannade på vägen der de promenerade,