Aftonbladet – 25 november 1868, sida 4

(Insändt och betaldt.) Om man än med rätta kan förebrå de Kongl teatrarnes nuvarande styresman att han ej upp gjort den plan för repertoiren under denna sai son, särdeles hvad operan beträffar, hvilken mar torde kunnat göra anspråk på, och. synnerligas urekonomisk synpunkt nödvändigt hade varit at rikta densamma med. såvidt sig göra låtit upp sättningen af dels äldre mästares värdefulla, fö: vår yngre generation nya mästerverk (vi erinr: blott om Glucks m. fl. operor), dels med uppta gandet af nyare operor, hittills på vår scen förut hörda, så har man dock å andra sidan an ledning att med förvåning reflektera öfver der stockholmska teaterbesökande publikens märkvär diga smak och blasering, hvårom de som oftas toma platserna uti kongl. stora teaterns salong så sorgligt vittnar. Med ifver rusar denna säll samma publik att med förtjusning helsa pre stationerna af ett för tillfället här gasternnde s k. Italienskt operasällskap. Mindre gör det til saken, att ingen (?) af dettas medlemmar, om mar undantager kapellmästaren, är i-alienare; de fleste europeiska länder, till och med Amerika och Asien kontribnera till denna brokiga samling, Att mar en och annan gång bland så heterogena elementer skall lyckas påträffa en och annan rikt begåfvad natur med präktig stämma, är alldeles gifvet; att dermed åstadkomma en ens dräglig ensemble torde dock ligga utom möjlighetens gränser. Man finner derföre också ibland det s. k. Italienska gäll skapet flera präktiga röster, i förening ped Dn ska mygken abandon hvad spelet beträffar. Märkvärdigt är, att utlandets förnämligaresscener ej skyndat tillegna sig dessa, af våra tidningars musikreferenter och af vår så lätt vilsefördas publik, så högt uppburaa artister; men svagheten för främlingar har ej beröfvat den tänkande och bil dade publiken uti andra länder sansen. för allt hvad som icke öv verkligen godt och förtjent af uppmuntran. Om väl vårdade, om dess målsmän förstode att rätt både uppfatta och tillgodogöra sig de rika naturgåfvor och krafter, hyilka vårt eget land i musikaliskt hänseende så ymnigt er bjuder, och om vår publik en gång ville frigöra sig ifrån den numera lika gammalmnpdiga som enfaldiga tron, att allt hvad utländskt heter, äfven den simplaste bagaell, är utomordentligt bra, men deremot rynkar näsan åt allt hvad inhemskt är, skulle omsider blott en rättvisa göras åt vår kg lyriska scen, hvilken länge häfdat sitt rykte som en af Europas förnämsta, och gpligt verkliga kännares omdöme, hvilka varit i tillfälle. att angtäll jemförelser, ej blott fordom varit utan äfven för närvarande, särskildt är och för framtiden genom gryende talanger lofyar att förblifva detta rykte värdig, och sålunda ej behöfver befara täflan med vinningstlystna sällskaper af ganska tyetydig nas tur. Brist PR sann patriotism inom kulturens alla grenar, både de bildande och praktiska, hotar i ning att småningom undergräfva vårt natio. nelia anseende. Sann patriot.