Aftonbladet – 25 november 1868, sida 3

04 eller nej, eller en rörelse af hufvudet, hvarföre rättens ordförande bufvudsakligen måste följa de remisshandlingarne från. poliskammaren bifogace protokollerna. Äfven Jälia Carlsson, hvilken syntes mycket upprörd, tilläts sitta under större delen af förhöret, 1) Sedan den -till poliskammaren om stölden inI gifna rapport, innehållande uppgift på den stulna porningsummanå belopp, utgörande 11,480 rår, ivaraf 4,085 rdr : tillhörde inrättningen och återstoden varit sysslomannen Bomans egna pennins I gar, och sedelvalörerna m, m., blifvit upplöst, tillj finnen häradshöfding . Törnebladh; på derom framställd fråga, att han å fattigvårdspämndens vägnar förde talan mot tilltalade Boman: Härads höfding Wendtland förmälde sig vilja härom yttra i lsig under förhörets lopp, tillkännagifvande att han I för närvarande inskränkte sig till att anföra, att: Fl ifrågavarande tillgrepp, begånget af en son från ) sin far, måste rubriceras såsom bodrägt, under I hvilket förhållande den tilltalades fader ensam t I vore berättigad föra talan. Stadsfiskalen Silfver; an förmenade å sin sida, att då penningar här läfven blifvit tillgripna, som tillhörde en allmän I inrättning, a han målet böra rubriceras såsom) I stöld, hvarföre han ansåg å berättigad uppträda Ii sin egenskap af allmän åklagare samt föra talan mot båda de tilltalade. z . Dessa fingo härefter redogöra för sina lefnadsförhållanden, och upplystes angående Boman, att han lär född den 15 Nov. 1845 i Falun, der han gått Ji skola, Han hade derifrån åtföljt sina föräldrar, IT då de flyttade till Stockholm och härstädes boTsatte sig för några år sedan. Efter att hafva åt: Injutit privat undervisning, hade han. varit anTställd som arkitekt-elev hos ett par byggI mästare härstädes ända till i början af sistTlidne Oktober månad. Han hade under hela tiIden bott hos föräldrarne, tills han för en måHad sedan flyttade hemifrån till. Julia Carlsson, hvilken han för omkring ett år sedan sett för första gången i föräldrarnes hus. Vid den brytning, som härigenom inträffat, hade föräldrarne allvarligt varnat honom för den fara han löpte. Efter flyttningen hade han några gånger, efter budskickning från modren, varit på besök i hemmet, der det af honom förut begagnade rum fortfarande stått till hans disposition. Föräldrarne hade aldrig förbjudit honom att komma hem tillbaka, tvärtom hade de gjort allt för att få honom att dit återvända; men det tycke han fattat för Julia Carlsson hade besegrat alla betänkligheter. Tillfrågad vid hvilken tid han först börjat tänka å att bestjäla sin far, uppgaf Boman, att denna anke uppstått hos honom omkring 14 dagar före stöldens förofvande Julia Carlsson bade beklagat sig öfver, att hon hade svårt att betala sinå för-X fallna skulder, och frågat honom, om. han kunde skaffa ett lån, och dertill hade han svarat, att han skulle försöka. vå 4 Stölden föröfvades på söndagsnatten den 1 denhes, och hade Boman och Julia Carlsson, enligt Bomans uppgifter, tillbragt SCHdagen på det sätt, att de varit hemma i Carlssons bostad hela-förmiddagen med undantag af att de gjort en kort romenad. Efter intagen middag i Carlssons hem ade de begifvit sig ut och druckit kaffe på ett kafe vid Jakobsbergsgatan; : besökt. .en socker. bagarebutik för köpande af pastiller, och derefter tökt få tillträde till ett enskildt rum på eh köl lare å Norrmalm, men då källaren vid tiden för tleras besök varit stängd, hade de åter begifvit sig hem. Klockan half 9 på aftonen hade Boman, under uppgift att han skulle besöka bekanta på Söder, af hvilka han trodde sig möjligen kunna få låna pengar, åter begifvit sig ut. Nämnda uppgift förklarade Boman hafva varif en osanning, hvaraf han begagnat sig för att insöfva Carlsson i säkerhet med hänseende till den tillämnade stölden. Någon på förhand uppgjord plan för stöldens begående påstod sig den anklagade ej förut hafva fattat. Han bade tagit vägen åt Gamla Kungsholmsbrogatan, som han följt öfver gamla KungsHolmsbron, der han vikit af till höger och gått uppför Reparebansgatan. Föratt undvika att blifva sedd af Nörd org vid stora ingången till inrättF ningen, hade han tagit vägen upp till den på högra sidan af Reparebansgatan, då man kommer från Gamla Kungsholmsbron, liggande väderqvarnen, och i dess närhet klättrat öfver den 5 å 6 alnar höga inhägnad, hvaraf inrättningens gård omgifves; hvarefter han osedd smugit sig upp iden flygelbyggnad, der föräldrarne bo, en trappa upp. I fil med boningsrummen ligger kontoret, med en bBärskild trappa, ledande upp till detta. Då kontoret åt denna trappa var stängdt, hade han gått uppför stora trappan, och så vidare upp på vinden, der han qvarblifvit, -tills tiden något längre framskridit på qvällen och han vågat sig ned, 8edan allt blifvit tyst. Han hade då öppnat tamburdörren till våningen och derifrån inkommit i saJen, innanför hvilken sängkammaren var belägen, der hans föräldrar lågo. Isalen hade han stått en stund, omkring tre qvart timma, tilis han tyckte sig förmärka, att föräldrarne såfvo, då han ingått i sängkammaren och i fadrens kläder sökt efter kassaskåpsnyckeln. Denna påträffades emellertid ej i fickorna, hvarefter Boman smög sig genom rummen in på köntoret, hvars dörr mot den öfriga våningen ej var stängd. På kontoret finnes, så vidt ref. kunde Kg de knappt hörbara svar den tilltalade afgat på domarens frågor, tvenne chiffonierer, ochi: en at dessa, hvartill nyckeln satt uti, fann Boman i ett skåp inuti klaffen kassaskåpsnyckeln och en mindre sådan, hörande til: kassaskåpets gömmor, Han bade förat ej öppnat något kassaskåpslås, mende riglar, som genom de å dylika skåp befintliga Tosetters omvridning stängas, hade ej varit förskjutna, hvarföre kassaskåpet öppnades, då han på vanligt sätt omvred nyckeln i låset. Med den mindre nyckeln öppnade bax derefter en i skåpet varande låda, der han anträffade sedelbundten, som han bemäktigade sig, jemte en mindre blecklåda, innehållande silfverpenningar. Han läste häreftey skåpet och tog med sig nycklarne; som han för klarade sig ej vilja lägga tillbaka i chiffoniererj emedan han fruktade, att vid upp och igenläsandet af densamma låset skulle knäppa till. Han begaf sig derpå ut i förstugan, der han tömde silfverpenningarne ur den förenämnda lådan uti en påse, hvilken han anträffat på vinden. Under hela tiden bade Boman ej haft ljus tändt, men det hade varit så månljust, att han deraf. haft tillräcklig kg Att han så lätt hade tills träde till våniogen, förklaras deraf, att hvarkemn tamburdörren eller dörren till salen plåga stängas, men väl förstugudörren till Hrappuppgängen. Denna dörr brukar på bestämda tider om gvälJarne tillåsas. Då Boman kom och uppgick Te 3 ;vinden, var nämnde förstugudörr ej tillåst, men då han efter stöldens begående nedkom, befanns den stängd, men nyckeln satt i på innersidan, och han kuiide således utan allt hinder öppna den och af lägsna sig; Utkommen på gården, praktiserade han sig åter öfver inhägnaden samt begaf sig ned till sjön, der han kastade de medhafäa mytklarne och blecklådan i vattnet. Tillfrågad buru han skulle burit sig åt, om han händelsevis blifvit upptäckt i sina förebafvanden, varade han, att han ej kommit att tänka härpå förrän efteråt. Enligt Bomans uppgift, skulle han åäterkommig till Julia Carlssons bostad klockan mellan 1—2 på natten: Vid bortgåendet på aftonen hade lmn tagit med sig nyckeln till köksdörren. Genom att assera öfver köket, inkom kan i det rum; som hon bebor innanför butiken. Carlsson hadelegat, men haft ljus tändt, och skulle enligt Bomans utsago följande samtal dem emellan iP Först hade Boman sagt: Jag har ej lyckats få: några pengär,, hvarpå Julia Carlsson svarat: Det var detta jag kunde tros. Men strax efteråt hade Boan, upptagande penningarne, visat dem sägande; wJo, ser du jag har ändå fått pengars, hvartill Carlsad skulle genmält: Det var-bral Hon, Carlsson, hade derefter frågat: Huru mycket han fått, och af hvilken han erhållit dem? Härpå skulle Bomån lemnat till svar, att han fått penningarne till skänks af bekanta. Penmningarne hade Boman nu flyktigt genomräkhat, utan ått: angifva, beloppet, för Carlsson, hvarpå han frågat henne hvar Kan skulle lägga dem, då Carlsson sagt, att ban kunde lägga dem uti ett i köket stående skåp, Hyilket gjort, hvarpå han kockan ad? ock