Om kapitaloch ränteförsäkringsanstalternas begagnande. Till Redaktionen af Aftonbladett. Insändaren af dessa rader, hvilken mycket intresserar sig för-den i Stockholm varande Kapitaloch ränteanstalten och som inser den ofantliga nytta, som en dylik inrättning kan göra ett land, beklagar. den okunnighet hvari den störa allmänheten befinner sig om tillvaron af ett medel att Kunna skydda sina egna eller sina barns äl re dagar för brist och elände. På senare tider har visserligen kapitaloch ränteanstaltens direktion söktatt genom flitiga -tillkännagifvanden sprida bland allmänheten kunskapen om anstaltens tillvaro, men en tidningsannons uhdgår lätt flertalets uppmärksambet och en stor mängd personer läser ej tidningarne. Insändaren vågar derföre föreslå att ett offenligt föredrag skulle hållas om sättet att kunna genom ofvannänmmde anstalt försäkra sig. sjelf eller barnen om en mera bekymmerfri ålderdom... Ett sådant föredrag skulle säkerligen af allmänheten omfattas med stort intresse, och -sanmälningarnes antal för inträdeiränteanstalten skulle troligen ökas. Föräldrakärleken skulle sedan den en gång fått kunskap om medlet skynda att begagna sig deraf för att kunna äfven i en aflägsnare framtid skydda de kära emot möjligt ekonomiskt betryck. Detta gäller isynnerhet om döttrarna. En rättvisare och billigare uppfattning af qvinnans rättigheter har visserligen på den senare tiden lemnat henne mera tilltälle att sjelf förtjena sitt bröd, men i de flesta fall är hennes arbete ringa betaldt, och hvilken fader vill ej om tillfälle dertill gifves röka att värna sin dotters framtid emot nöd och brist. Ett dylikt tillfälle lemnar kapitaloch ränteanstalten, men folket måste få kunskap om dess rätta natur samt dess stora värde, och sådant erhålles ej at några knappa och torra tidningsannonser. Tidningspressen förmår mycket -och insändaren vågar derföre hoppas att genom eder värdefulla tidning frågan om ett dylikt föredrag skulle kunna -väckas och detsamma komma till stånd. Manhar sagt att arbetsklassen; som i allmänhet behöfver sina samlade penningar lätt disponibla, hellre anlitär sparbankarne, och detta har troligen gifvit anledning till författandet af den brochyr, som nyligen blifyit synlig i bokhandeln och hvari föreslås en förening af ränteanstalten och den vanliga sparbanken. Om nu brochyrförfattarens förslag skulle vara praktiskt utförbart och arbetaren derigenom lättare kunde inledas att begagna sig af ränteanstalten, så vore ju nyeket vunnet. Huru nyttig skulle derföre en offentlig behandling i hufvudstadens tidningar ej vara af en fråga, som den årligen ökade beskattningen till fattigvården, gör för samhället så vigtig. Den bättre delen ar andsortspressen skulle troligen följa exempet och frågaus utredning af sakkunniga personer måste blifva gagnelig för det allmänna. Insändaren beder redaktionen vara öfver,ygad att endast hans åsigt om sakens be;ydelse har kunnat förmå honom att på detta ält eder uppmärksambet och tid i anspråk. Stockholm den 20 Nov, 1868. I ör