Aftonbladet – 24 november 1868, sida 2

mm —— honom med-stolt ödmjukhet, kung Cophetuå har gift sig med tiggarflickan. Jag hoppas att hon hade brunt hår och vackra: ögon,, svarade hän med öm beundran, ! Dora skakade sitt vackra hufvud, och ögonen, som hennes man prisade och som äfven verkligen voro bra vackra, gåfvo honom en öm och tankfull blick, i det hon svarade blygt: Det vet jag inte; men hvad jag vet är, att tiggarflickan var en mycket lycklig qvinna.n Ja, hon var en tlycklig qvinna, och som äktenskaplig lycka sällan förgår under den första veckan af smekmånaden, är det icke att undra på, om Doras kärlek och lycka ännu var i uppgående fiorton dagar efter bröllopet. Mr Templemore ver ute, ehuru det var tidigt, : och Dora var allena. Moronen var ljus och klar, och hon kände sig fika ljus och klar och glad som morgonen. Med en ljuf klar röst sjöng hon högt för sig sjelf, medan hon gick genom Decnahs sojbelysta salar — en gammel irländsk sång full af sorg; men hennes hjerta var lätt och gladt. Plötsligt förstummades hon. Hon hade utan att tänka derpå, trädtini ett rum, der mörka innanluckor utestängde dagen, och luften kändes fuktig och kall, och henres mod svek henne, då hon igenkäönde mr Courtenays samling. Dora hade besökt detta rum efter sin ankomst till Deenah; men hon hade sett det tillsammans med sin man; allena hade hon icke vågat sig ditin, och pu, då hon hade kommit öfver dess tröskel, förmådde hon hvarken att gå fram eller tillbaka. . Hennes hjerta klappade, hennes ögon fylldes af tårar; en stol stod strax bredvid henne; der sjönk hon ned och lät blicken vandra omkring, Hvarje land och hvarje civilisation, kristen