rikes storhet och om mensklighetens tramtid. Det har varit förtjusande qvällar. När jag först såg den lilla fula byn med sin entormiga storgata och de evinnerliga grå husen, kunde jag sannerligen icke föreställa mig att det skulle finnas så mycket vackert här. Ifrån platsen vid glasdörrarne ser man ingenting af den fula byn och ej heller finnes något spår af densamma i Mauroys vackra wädgård, som ligger amfiteatraliskt på en sluttning öfver en däld, hvilken öfverskådas i hela sin utsträckning, då man ställer sig på trädgårdens öfversta terrass eller då man sitter på nyssnämnda plats. En varm, mörk sransk sommarnatt skall man sitta här. Marie slutar med sin musik, men då börja näktergalarne. Blommorna dofta så starkt, berusande, framkallande sälla drömmar. Men nu är det höst. Dörrarne till trädgården stå öppna endast under dagen. På aftonen är allt tillslutet, regladt och gardinbehängdt. Salongen är väl eklärerad. På gueridoner här och der ligga böcker i mängd och böcker, hvilka verkligen läsas, tidningar, aya gravyrer. Der vid fönstret står en tapisseribåge med något vackert under arbete. Pianot är öppet och iubjudande. Blommor dofta i enkla, men smakfulla vaser. Det brinner i spiseln. — Förtjenstfulla konstverk, af hvilka ett par taflor skulle betalas med kanske 20,000 francs stycket nu för tiden, synnerligen en Decamps, hvilken hr Mauroy erhållit i present af mästaren sjelf, några år före dennes död. I denna salong talar man litteratur, konst, olitik och afhandlar höga frågor, som röra ela menskligheten. Men det händer också att man dansar en smula, och alltid är man glad här, obesvärad, fri, njuter af lifvet, det verkliga, icke det konstlade... Men jag blir för vidlyftig, fruktar jag. Klockan tio går sista tråainen till Paris. Hr och fru Landrol taga afsked och begifva sig till jernvägsstationen. Hr Mauroy, försedd med en liten lykta, följer dem sjelt på väg, fastän vederleken visst icke är uppmuntrande till promenad. Det är tyst i byn. Jag begifver mig uppför den bonade och mattbeklädda trappan till mitt rum. Klockan slår elfva i byns kyrktorn. Snart sofver hela huset. På Boulevard des Italiens har man ännu ett par timmar qvar af aftonen. . Jag lofvar att vara flitigare i min beskrifning, ty jag har så ofantligt mycket att berätta från den nu slutade sommaren. Thora B. nn