antal, eller utfodring, kunna vinnas, och i samma mån en högre aftastning af ladugården? Den ökade tillgången på gödsel skulle äfven gifva åkern en större växtkraft, som åstadkom rikare grödor? Under den sista tiden ha vi träffat åtskilliga landtmän, som omtalat sina för längre tid tillbaka utförda lyckade försök i missväxtår, medelst användande af granoch tallris, samt renlaf vid kreaturens utfodring. De hafva uppgifvit, att kreaturen, med en sådan utfodring, bibebållits i godt hull och att korna till och med gifvit mera och fetare mjölk, än efter höutfodring. Men när vi frågat: hvarföre, efter så gynnsamt resultat, har ej ofvannämnda utfodring alltjemt sedermera bibehållits? — så har alltid svarats, att denna utfodring är förbunden med så stora besvär och kostnader, att den endasti svåra foderår lönar sig. Deri trovi att de ha fullkomligt rätt, men äfven att de angifna fördelarne vid närmare pröfning, fordra en ganska betydlig reduktion. Under svåra foderår är den gamla regeln: Nöden har ingen lag fullt berättigad. D: anlitar man nödfoder, af de slag, som sta tillbuds, för att kunna lifnära kreaturen; men då nöden är öfverstånden, så öfvergifver man dessa foderämnen derför att de äro dåliga födoämnen, och man återgår till användandet af de för kreaturen naturligaste, nemligen hö, halm och spanmål. Men otvifvelaktigt är att just ett sådant år som de närvarande blir för landtmännen lärorikt De nödgas ordna utfodringen med större omtanka än förr, och de skola inse att jusi derigenom kan foderbesparing åstadkommas och den möda som härpå nedlägges ersätte: rikligen. Vetenskapen har lärt och erfaren heten kar bekräftat, att genom en systematiskt verkställd blandning af olika foderslag kan utfodringen blifva icke blott relativ billigare, utan äfven absolnt förmånligare Anvisningar huro sådana foderblandninga för olika ändamål böra verkställas, före komma nu i åtskilliga allmänt tillgänglig: landthushållningsskrifter.